Ondskan bleknar i ljuset
Publicerad 2013-06-28
Ghost tappar en smula av imagen
När påve Benedictus XVI i våras närmast chockartat aviserade sin förtida avgång startades det snart en rad internetkampanjer för att han skulle efterträdas av en viss Papa Emeritus II.
En orimlig tanke, så klart. Men samtidigt underhållande intressant, då den katolska kyrkan därmed hade fått ett latexmaskerat överhuvud som sjunger nidvisor över allt som är heligt och rart till ett häpnadsväckande dansant soundtrack som stundtals är mer Baccara än Beherit.
Mässa i valstakt
På så sätt är gruppens framträdande i hemmalandskapet en väckelsemässa som lockar till sig själar även utanför de redan (o)frälses skara. Jag menar, hur ofta ser du publikens par fatta varandras händer i valstakt under en hårdrockskonsert? Just det. Ganska så aldrigsällan.
Saknar knorren
Samtidigt gör scentiden – tidig kväll under surmulna moln – att Ghost tappar en smula av sin sista imagedimension. Den där extravisuella knorren som ger exempelvis ”Death knell”, ”Satan prayer”, ”Ghuleh/Zombie queen” eller ”Monstrance clock” den inramning de mår bäst av.
Lite extra tjusig ondska, som dessvärre försvinner i ljuset. Mattias Kling