Iron Maiden – en garanterad fempluskväll

Mattias Kling

Mattias Kling om hårdrockshjältarnas Sverigebesök

Egentligen har den rimliga frågan aldrig varit ”om” utan ”när”.

Att Iron Maiden-maskineriet skulle gira förbi Sverige på sin tredje retrovända under 2000-talet är nämligen en omöjlighet. En ickeexisterande absurditet.

Därför är dagens tillkännagivande mer ett kvitto på att allt är i sin ordning än någon överraskning i sig.

Vi kan låta tidigare betygfacit säga något om förväntningarna:

• Ullevi, Göteborg, 9 juli 2005: .

• Ullevi, Göteborg, 26 juli 2008: .

En konsekvent världsklass. En betrodd höjdarnivå som endast rockvärldens förnämsta står fast vid – och som eldar på drömmarna om att en klockren trippel är i uppseglande.

”Maiden England”, såväl visuellt som repertoarmässigt bottnad i världsturnén som följde på ”Seventh son of a seventh son” 1988, är bandets tredje kringkuskande jubileumsföreställning som hyllar det förgångna. Som leker med tidsbegreppen och som ger en låtlista av förnämligaste arkivguld.

I USA har detta i sommar inneburit sällan framförda ”The prisoner”, en historiskt felplacerad ”Afraid to shoot strangers” samt titelspåret från ovan nämnda utgåva.

Självklart är det för tidigt att sia om exakt hur uppställningen i Sverige nästa sommar ser ut, men sin vana trogen kommer sextetten troligtvis inte att förändra mycket i sak. Det mer obskyra och fanemotsedda kan överraska i något enstaka stycke, men gör det antagligen inte.

Det är inte därför Iron Maiden fortsätter att vara älskvärt arenabäst. Dynamik och spänning byggs på annat sätt än att förutsättningslöst blanda och spela ut de oväntade korten.

Det som närmast garanterar en riktig -kväll är just pålitligheten. 

Så även i Friends Arena, Stockholm den 13 juli nästa år.