Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

”Allt blir party här i Sverige”

Publicerad 2011-06-11

Phil Anselmo om festandet, pengarna och sin brutna rygg

Phil Anselmo är bakfull som få. Men det stoppar honom inte från att bjuda på en rejäl show.

NORJE Bakfull som en gris rullar Phil Anselmo in och tar över festivalen med supergruppen Down.

– Ni jävla supsvenskar, allt blir till ett party här, bullrar en sångare hårt märkt av gårdagens festande.

Den gamle Pantera-sluggern svär som en sjöman och röker som en borstbindare. Han är en man av folket: 43-åringen hävdar att han haft samma kläder sedan 1985 och beskriver sig själv som en evig tonåring. Lyxliv? Knappast. Hardcore.

Phil Anselmo har ”en extrem integritet” och han ”planerar för i helvete att behålla den”.

– Det blir ingen sell-out för att sälja ut arenor, spottar mannen ur sig med en stämma djupare än Östersjön. Jag har gjort det och saknar inte att vara på toppen av ligan. Små klubbar, stora gigs – skit samma. Jag älskar allt. Visst, popularitet ger kontanter men pengar gör mig inte lycklig.

”Vill aldrig växa upp”

Hemma på väggen i New Orleans har Anselmo en något udda, och blasfemisk, talisman för att hålla koll på vem han är och vad han vill.

– Ett gigantiskt uppochnervänt kors. Jag är inte religiös, åt helvete med skiten, men jag tittar på det och påminns om att jag aldrig vill växa upp. Det får mig att tänka på Slayer, Mercyful Fate och alla dessa fantastiska jävla band som är mina rötter. De som formade mig som en ung man. Så det finns en del av mig som aldrig kommer att växa upp.

En obeskrivlig pina

Ändå säger frontmannen att han hoppas att han blivit visare med åren, och lärt sig av alla misstag han gjort. Fast en sak ångrar han, bortsett från gårdagens party. Och den härstammar från storhetstiden med Pantera:

– Vi var så små! Jag bröt min nedre rygg vid en väldigt ung ålder när vi lirade. Sedan när ”Far beyond driven” släpptes 1994 ... det är en pina du inte kan fatta om du inte upplevt den.

Turnéerna fortsatte för full fart och smärtan tog över hans liv.

– Så ja, jag skulle vilja ha några av de där brutala scendykningarna jag gjorde, ogjorda. Eller i alla fall att jag tajtat till mig lite i kroppen när jag landade.

Följ ämnen i artikeln