Adele är det perfekta valet

Markus Larsson

Så många får nya Bond-låten "Skyfall"

AGENTSOUL Många undrade säkert vem som skulle sjunga nya Bond-låten.

Frågan var snarare: vem annars?

Adele är det perfekta valet.

Ledmotivet till James Bond-filmerna har blivit ett kvitto på en artists framgång.

Vem som helst blir inte tillfrågad.

1997 förpassades exempelvis KD Lang till eftertexterna eftersom Sheryl Crow bedömdes som mer känd och kommersiell.

I den digitala världen där publiken hellre betalar för låtar än skivor är den brittiska sångerskan Adele en overklig succé.

Hennes andra album "21" har hittills sålt i 24 miljoner exemplar. Den blev inte bara världens mest sålda skiva i fjol. "21" är även den mest sålda skivan i år hittills.

Nu dubbas hon även till Bonddiva.

Som Bondlåt betraktat är "Skyfall" ett nygammalt trendbrott. I de senaste två filmerna har producenterna satsat på ett hårdare sound. Rocklåtarna "You know my name" och "Another way to die" kunde lika gärna ha legat på ett soloalbum av Chris Cornell respektive Jack White.

Men här tar musiken på sig i en grandios festblåsa igen. Tankarna går till klassiska inspelningar som Shirley Basseys "Goldfinger" och Gladys Knights "Licence to kill".

Men musiken speglar samtidigt den mörka och olycksbådande melankolin som filmerna haft sedan Daniel Craig fick rollen som statligt anställd mördare. I inledningen sjunger Adele: "This is the end, hold your breath and count to ten."

Den berömda originalmelodin från "The James Bond theme", som i sig är mer agent 007 än Sean Connery, går igen i bakgrunden. Adeles signum, modern retrosoul, märks i refrängens gospelkörer. Och finalen är lika bombastisk som en opera.

"Skyfall" är noirsoul i IMAX-format. Och Adeles röst har som vanligt samma privilegier som James Bond.

Den har rätt att döda.

Fotnot: "Skyfall" släpps på Itunes på fredag.

5 Bondlåtar vi minns:

"You only live twice" (Nancy Sinatra, 1967)

Stråkarna, som Robbie Williams återanvände i hitsingeln "Millennium", är lika kända som låten.

"Diamonds are forever" (Shirley Bassey, 1971)

Hiphopartisten Kanye West samplade den magnifika melodin i "Diamonds from Sierra Leone".

"Live and let die" (Paul McCartney & Wings, 1973)

Som en tre minuter lång och dödsföraktande stuntscen.

"A view to a kill" (Duran Duran, 1985)

Lyxpop för stekare.

"Goldeneye" (Tina Turner, 1995)

Ledmotivet skrevs av Bono och The Edge från U2.

Och en vi helst glömmer

"All time high" (Rita Coolidge, 1983)

Ett förbannat mjäk.