Ola blir sin egen chef
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-13
Satsar allt själv på nya skivan
Artist – och direktör.
Ola släpper ny platta, lämnar storbolaget Universal och startar egna bolaget Oliniho records.
– Det är jag som betalar min skiva och går det åt pipsvängen så gör det, men jag känner att det är värt det, säger Ola.
Ola Svensson, 24, släpper sitt tredje album ”Ola” på onsdag. Men den här gången är han nervösare än någonsin inför hur den ska tas emot.
Ola har nämligen gått och blivit direktör. Skivan släpps på det egna bolaget Oliniho records.
Nu är pengapåsen betydligt mindre än när han låg på storbolaget Universal. Han bekostar allt själv och mycket står på spel.
– Det är sjukt läskigt och nervöst när man satsar så mycket. Man vet aldrig om det här är rätt val, det kanske är det sämsta karriärvalet jag gjort i hela mitt liv, det vet man ju inte, det kanske bara tar död på allting, säger han.
Svår att jobba med
Uppbrottet från Universal menar han var ett
gemensamt beslut mellan honom och skivbolaget.
– Jag tror inte att jag var helt enkel att ha att göra med, jag är en jäkligt envis snubbe. De sover nog bättre när jag inte är signad där, säger han.
Det är ”kontrollbehovet” som gjorde att han till slut tog steget.
– Jag vill göra den musiken jag vill göra och jag vill göra de intervjuer jag vill göra, och vill jag att omslaget ska vara grönt så ska det vara det. Mitt kontrollbehov att veta vad som händer i alla leden har växt den sista tiden. Jag vill ha kontroll över allting, säger han.
Och som gammal fotbollsspelare kom namnet på skivbolaget, Olinho
naturligt.
– Det finns en fotbollskoppling i det, Robinho, Ronaldinho, men egentligen var det inte där det började, men jag kallades det av fyra eller fem av mina närmaste vänner när jag var liten, säger han.
Skrivit alla låtar själv
Plattan då? Jo, enligt honom själv är det en vuxen Ola som lyssnarna möter på nya albumet.
– Jag tycker det är mer moget. Jag har skrivit alla låtarna på plattan, så det handlar om mitt liv, vissa låtar är väldigt djupa, andra mindre djupa. Har man hört min musik innan så tror jag att man hör att jag har tagit flera steg framåt.
Samtidigt finns det fortfarande en pusselbit han saknar. En flickvän.
– Det är många stolar man sitter på alltså, artist, direktör och allt vad det är, jag vet inte om jag kan sitta på en pojkvänsstol också. Vi får avvakta
lite. Men jag känner att det är något som saknas, jag skulle
absolut
vilja träffa någon,
säger han.