Doldisen Varga står för veckans skrällvarning
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-18
LINKÖPING. Sara Varga ser rädd ut på scen.
Men det är de andra artisterna som ska vara rädda för henne.
På tredje veckan startar festen om.
Göteborg var ett mediokert mellanspel från helvetet.
Och de första repetitionerna i Linköping förstärker intrycket att musiken hittat tillbaka till formen som låtarna visade upp under premiären i Luleå.
Eric Saade spelar obekymrat vidare i en egen liga. Numret ”Popular” platsar, precis som Dannys ”In the club”, i Melodifestivalens serie A.
Resten får slåss om andra finalplatsen.
Och där kan jag inte riktigt skönja några tendenser ännu. Det är både för spretigt – hur ska man ranka Playtones chanser, egentligen? – och för många nummer som tar ut varandra.
Min blygsamma erfarenhet säger att situationen brukar bjuda skrällar på kaffe och kaka.
Det måste komma en ordentlig överraskning snart, nåt som bryter mönstret och utmanar dyra shownummer och etablerade namn.
Det brukar finnas en dold joker varje år. En Marie Lindberg eller en Caroline af Ugglas. Eller, hemska tanke, en Frida Muranius.
I år heter hon kanske Sara Varga.
Sara Varga gör inget större väsen av sig. Journalisterna i Cloetta center hinner inte ens sätta sig innan hon börjar sjunga. De märker knappt att hennes repetition har börjat.
Det ser inte stabilt ut, långtifrån.
Men det finns en kravlös värme i Vargas popvisa som alla andra saknar. Låten ”Spring för livet” vaggar dessutom in lyssnaren i en falsk trygghet.
Musiken är lika hemtrevlig som en öppen spis. Men texten innehåller en återhållen ilska och uppgivenhet och handlar om att bli fysiskt och psykiskt misshandlad i ett förhållande.
Ett sånt allvar brukar inte ställa upp i Melodifestivalen.
Sara Vargas albumdebut från 2008, ”Faith, hope & love”, gav inget utslag på radarn.
Men hon kan snart vara nåt mer än en undanskymd singer-songwriter, en ”Vem Då?” som gör skivor som ingen utom de närmast sörjande lyssnar på.
Eller som projektledaren Thomas Hall uttrycker saken:
– Varga har den första låten i tävlingen med ett politiskt budskap sen Christer Sjögrens ”I love Europe”.