Schlagern tappar syre utan sitt EM

Markus Larsson

OSLO. SVT:s krispaket är enkelt.

Mer makt åt europeiska juryn.

En bra lösning.

helskärm

Den internationella juryn är ett stickprov på vad som kan tänkas gå hem utanför Sveriges gränser.

Om vi vill lyckas i den moderna och svårmanövrerade versionen av Eurovision song contest är det direkt nödvändigt att den internationella smaken kan påverka Melodifestivalen ordentligt.

Annars är risken stor att Sverige hamnar ännu mer på efterkälken i den europeiska lekstugan. Till slut kanske konkurrenterna måste använda kikare och gå skallgång och kalla in polishelikoptrar för att hitta oss, nånstans långt därborta vid jumboplatsen.

Och hur man än vrider och vänder på saken så lever Melodifestivalen och Eurovision i en sorts märklig symbios. De påverkar varandra som gravitation, ungefär som jorden och månen. Försök att plocka bort nån av dem och se vad som händer.

Ett svenskt kval utan internationellt perspektiv blir helt enkelt sämre tv. Tävlingen skulle tappa syre och kraft och spänning och relevans.

För vad skulle artisterna egentligen tävla om? Ett diplom? En klapp på axeln?

Då hade Melodifestivalen verkligen reducerats till ett annonsplank för deltagarnas framtida medverkan i diverse julspex och ”Diggiloo”, och inget annat.

Men det gäller samtidigt att ha rätt balans mellan jurygruppernas inflytande och tittarnas makt.

Att Melodifestivalen blev 2000-talets största tittarsuccé berodde till stor del på att publiken kände att de kunde styra utgången från tv-soffan.

Och det finns, precis som projektledaren Thomas Hall säger, en hel del att fundera på hur man över huvud taget väljer ut låtar till Melodifestivalen. Det nuvarande jurysystemet känns omständligt och trögt och poänglöst.

Debatten om Melodifestivalens framtida utseende och innehåll lär fortsätta under lång tid framöver.

Och under tiden, precis i detta nu för att vara exakt, fortsätter Eurovision-finalen i Oslo.

Jag tror att förhandsfavoriten Azerbajdzjan vinner. Jag tror att de främsta utmanarna är Tyskland och Israel. Och att Turkiets serietidningsmetal kan skrälla.

Men jag är naturligtvis inte säker. Eller som Holland uttryckte saken i förrgår:

Sha-la-lie, sha-la-la.