I kväll föds en klassiker
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-13
...och Eric Saade är
årets bebis-stjärna
SANDVIKEN. Eric Saades specialdusch är mer än en specialeffekt.
Det är ett fostervatten.
När det går mot slutet av ”Manboy” föds en ny bebisstjärna.
Om jag vore Eric Saade skulle jag tycka att världen är på arslet.
Innan deltävlingen i Sandviken var han den nya talangen, utmanaren, han som skulle gå upp mot veteraner och etablerade stjärnor och få ett stort genombrott.
Det skulle vara en skräll om han gick till final.
Nu är det en skräll om Saade missar Globen.
På bara ett par dagar har 19-åringen förvandlats till en av tävlingens största favoriter. I mediebubblan, den som består av proffstyckare och fans och oddsmakare och publikundersökningar, har Saade redan slagit igenom. Utan att ens ha behövt visa upp sig för tv-publiken.
Så ser Melodifestivalen ut år 2010.
Tävlingen domineras av en ny popgossegeneration som produceras på löpande band och blir själva maginnehållet i Melodifestivalen och dess lilla kusin ”Idol”. Eric är
bara den senaste i raden.
Och att allihop – Darin, Måns, Sebastian, Ola, Danny, EMD – verkar klippta enligt samma mall verkar göra detsamma.
Problemet med Eric Saade är att han känns mer fabrikstillverkad än originell. Han är så perfekt anpassad för att lyckas i tävlingen att jag börjar misstänka att han egentligen är en massproducerad robot. Döljer det sig ett stålskelett under den lena huden?
Eric Saade har inte imponerat under veckans reptitioner. Men det gjorde inte Måns Zelmerlöw i Örnsköldsvik 2007 heller. Och fråga Magnus Carlsson hur det gick.
Men Kattarps svar på människosonen Mowgli har samtidigt ett välgjort nummer. En sorts blandning av Michael Jacksons ”Thriller”-video och ett avsnitt av Scooby Doo.
Men det är inte artisten Saade som är bidragets stjärna.
Inte den irriterande ”skvallerbytta bing bong”-refrängen
heller. Vattenfallet stjäl showen.
Min personliga favorit i?kväll bor inte i samma värld som Molly Sandéns sweetheart.
Jämfört med de andra bidragen är Kalle
Moraeus & Orsa Spelmän en gammal eka som luktar tjära, saknar en åra och läcker in vatten. På papperet verkar de vara helt malplacerade.
Och inget hade varit mer glädjande än om några gamla träskofarbröder lyckades slå sönder alla vedertagna teorier om att tävlingen bara tillhör ung hud, inklusive mina egna.
Kalle Moraeus röst har hoppat fram på kryckor och kippat efter andan hela veckan.
Men när han väl sätter sången under genrepet blir resultatet oemotståndligt. Den där refrängen...
Kalle Moraeus &
Orsa Spelmän är en rörande upplevelse.
En välkommen och tvättäkta och rynkig gubbchock.
Markus Larsson: De går till final
Eric Saade
Den nya generationen fortsätter sitt segertåg.
Kalle Moraeus & Orsa Spelmän
Kan den här knätofsrefrängen verkligen misslyckas?
Till andra chansen:
Andreas Johnson
Inte säker här. Han har finalhäng. Men balladen luktar Örebro.
Dogge & Andra Generationen
Folklish. Festlish. Fullsattish.