Hon får Dramaten att likna Markoolio
Publicerad 2013-02-16
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör Markus Larsson sätter på alla låtar i kvällens deltävling i Melodifestivalen
”Alibi”
Artist: Eddie Razaz
Text & musik: P Boström, T G:son
Boström och G:son skrev fjolårets vinnarlåt till Loreen. Men det här är ingen ”Euphoria”. Musiken är ett digitalt reklamradiojippo, kryddat med några gram ”Gangnam style” och en matsked housesynthar. Razaz ingår i genren UMD (ung man dansar). Han ger ett varmare intryck än David Lindgren. Och till skillnad från Anton Ewald är sången viktigare än stegen. Alltid nåt.
”Island”
Artist: Elin Petersson
Text & musik: Elin Petersson
Elin Petersson kom med i Melodifestivalen genom att vinna Allmänhetens tävling där artister som aldrig fått sin musik utgiven får ställa upp. Men det finns inget amatörmässigt med ”Island”. Musiken är producerad av Salem Al Fakir. Den som tittar under den välpolerade ytan kan upptäcka spår av country. Låten är så mjuk att den får kattungar att kännas som strömförande taggtråd.
”En riktig jävla schlager”
Artist: Ravaillacz
Text & musik: K Jennstig, H Dorsin m fl
Här är de! De fyras gäng. Deltävlingens les enfants terrible. Under repetitionerna har det uppsluppna vuxendagiset bevisat att det inte finns något mer provocerande än gamla alfahannar i väst. Inte i vår tid. ”En riktig jävla schlager” är ett mycket manligt möte mellan Benny Anderssons Orkester och Åsa-Nisse. Det är ett rejält däng i refrängen och väldigt kul. Men bra? Kom igen. Ravaillacz är den musikaliska motsvarigheten till ”Göta kanal 2”.
”Dumb”
Artist: Amanda Fondell
Text & musik: F Blomberg, F Samsson
Vad ska man kalla det här? En indieremix av Anna Ternheim och ett nervöst sammanbrott? ”Idol”-vinnaren Amanda Fondell spelar över så mycket framför speglarna att hon nästan tappar håret. I tre minuter får hon Dramaten att kännas som Markoolio. Men det mörka och nerviga P3-dramat är startfältets spader ess. Bli inte förvånade om bidraget hänger backstage på kreddfestivalen Way Out West i Göteborg i augusti.
”In and out of love”
Artist: Martin Rolinski
Text & musik: T G:son, M Rolinski m fl
Den svenska electropopens lilla porrboll. I veckan har Martin Rolinski som vanligt fått ”Mello-entusiasternas” hjärtan att viska ”mums filibabba”. Varför ett gäng smidiga spermier målar plexiglas med yoghurt är lite oklart, men ”In and out of love” är ett bedårande 80-talsromantiskt praktnummer. Låten är kärleksfull hommage till tyska synthduon Modern Talking och hitsingeln ”Cheri cheri lady”. Om Rolinski går vidare får han skicka rosor och choklad till Dieter Bohlen.
”Hon har inte”
Artist: Caroline af Ugglas
Text & musik: H Liljedahl, C af Ugglas
Det här är inte ”Snälla, snälla”, men nästan. Till skillnad från af Ugglas medverkan 2009 innehåller numret en kör. Och att kören inte hörs är förmodligen deltävlingens största frågetecken vid sidan av Janet Leons 110 kvadratmeter stora tygstycke. Den här gången finns det lite mer Melissa Horn-socker i Caroline af Ugglas vintagesoul. Och den vardagsrealistiska texten fångar den allmängiltiga känslan och svartsjukan efter att ha blivit dumpad. De flesta har nån gång varit där.
”Falling”
Artist: State Of Drama
Text & musik: State Of Drama
Kommer ni ihåg den brittiske trollkarlen Harry Potter? Vad hände med honom efter att Hogwarts seger över Voldemort. Jo, han skaffade en tatuering och började sjunga i State Of Drama. Gruppen har rötter i Borås och Ulricehamn men låter mer nordamerikansk rockradio än Nickelback. Musiken är habil grungevälling. Det enda som sticker ut är pojken bakom dubbelsynthen. Han gör en grandios cover på en av Bon Jovis mest klassiska frisyrer från 1987.
”Heartstrings”
Artist: Janet Leon
Text & musik: F Kempe m fl
Det är inget fel på låten. Rihanna med lite insmickrande schlagerglitter borde passa Melodifestivalen perfekt. ”Heartstrings” är ett påkostat och noggrant regisserat proffsnummer. Under veckan har Leon bland annat dribblat med ett 110 meter stort tygskynke och ett långt och imponerande vårtjut. Hon har snubblat och missat kameror. När hon börjar powertrampa som Beyoncé är det, som jänkarna brukar säga, awesome. Men kyliga låtar och nummer brukar ofta vara lost in the blåst i den här tävlingen. Två ord: Love Generation.