Chipsen kommer bugga bort saltet

Uppdaterad 2012-02-14 | Publicerad 2012-02-11

Nöjesbladets Markus Larsson sätter Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus på alla låtar i kvällens deltävling

Markus Larsson.

Soldiers

Artist: Ulrik Munther

Upphovsmän: U Munther, J Åberg, L Deb, J Deb, D Jackson

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

I teorin borde baskersmurfen vara klar. Kan över en miljon visningar av Ulrik Munthers cover på Lady Gagas ”Born this way” ha fel? Gulliga 17-åringar som har fans i generationen som föds med fingret på röstknappen kan säkert sjunga ”Hoppa hulle” baklänges och ändå gå vidare. Men ”Soldiers” är klen. Munther levererar Andreas Johnson-yoghurt utan kalorier. Behållningen är rekvisitan. Dubbla baskaggar? Bättre upp. Munther kör med dubbla trumset.

Baby doll

Artist: Top Cats

Upphovsmän: M Eriksson, L Eriksson, S Päivärinta

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Unga män från Värmland som lirar rockabilly. Kan det bli mer straight? Personligen skulle jag kanske inte kalla ”Baby doll” för rockabilly. Det här är inte rått och primalt och barnförbjudet och svart läder och vampyrer och Johnny Burnette. Det är mer... dansbandsgalopp med ståbas. Men håll i snacksen. Refrängen är så catchy att chipsen kommer bjuda upp dipskålen och bugga saltet av sig.

I din himmel

Artist: Sonja Aldén

Upphovsmän: S Aldén, B Ljunggren, P Boström

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

En ateist skulle kalla ”I din himmel” för positivt tänkande. Det är en ”efter döden”-ballad om att möta en saknad person i himlen. Människor som gillar klassisk schlagerkitsch tycker säkert att bidraget är som en saga. Fläktvind. En böljande klänning. En Sonja Aldén som liknar alven Arwen i ”Sagan om ringen” (hon som kinesar med Aragorn). Mjuk rök runt fötterna. En bro. En bro? Ja, det är nog enda nyheten i Aldéns frikyrkliga gravhymn.

Aldrig aldrig

Artist: Andreas Lundstedt

Upphovsmän: N Lundin, M Marcus, R Goodrum

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Lundstedt satsar klokt nog inte på powerdisco. Det enda som är Alcazar med ”Aldrig aldrig” är möjligen koreografin. Det handlar snarare om dansant vuxenpop där stråkarna har lyssnat på Coldplays ”Viva la vida”. Andreas uppträder som en mix av discodiva och crooner i kavaj. Bidraget är ett exempel på hur ett scenproffs kan lyfta en anonym melodi. I en fotbollsmatch skulle ”Aldrig aldrig” vara en tåfjutt i mittcirkeln.

Stormande hav

Artist: Timoteij

Upphovsmän: K Lagerström, J Fjellström, S Engelbrecht, J Engelbrecht

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Kommer ni ihåg Troll? Gruppen från Falun som släppte hitsingeln ”Jimmy Dean” 1989? Det här är Troll med dragspel och flöjt. Timoteijs blandning av svensk folkvisa och schlagerdisco är en vämjelig häxgrogg. Den ettriga Eurovision-fiolen skapar ett lätt illamående. Men Timoteij uppträder med en kraftfull ”in your face”-energi som springer genom rutan. Och refrängen slår till som en hink kallt vatten i ansiktet.

Shout it out

Artist: David Lindgren

Upphovsmän: T Nilsson, F Fuentes Vargas

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Själva låten först. Den är skriven av Tony Nilsson, som bland annat har tävlat tidigare med Olas ”Love in stereo” och Darins snyftare ”You’re out of my life”. ”Shout it out” är ett The Pointer Sisters för 2000-talet – bra gymdisco. Man kan nästan höra hur muskler pumpar och motionscyklar spinner i bakgrunden. David Lindgren känns inte som en popstjärna. Men han är en showman som kan välta en arena genom att snurra på ryggen.

Det går för långsamt

Artist: Mimi oh

Upphovsmän: A Malmberg Hård af Segerstad, N Lundin

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Ett snällt öra placerar ”Det går för långsamt” i samma popgenre som Robyn, Veronica Maggio och Oskar Linnros. Artister som utvecklar svensk soulpop. Men Mimi Oh är lite mer, hur ska man säga, Amy Diamond. Hon framför ett barnkalas med 80-talets skrikigaste neonfärger. Och jag är 35 år gammal. Jag kan inte sätta i mig så här mycket socker längre. Jag skulle bli fetare än en semla.

Ge aldrig upp

Artist: Thomas Di Leva

Upphovsmän: T Di Leva

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

Kaftanprofeten har definitivt gjort starkare låtar förr. Flera av dem, däribland ”Vi har bara varandra” och ”Vad är frihet”?, är svenska klassiker. Men ”Ge aldrig upp”, en älskvärd kampsång om en snällare värld, lever inte riktigt upp till förväntningarna. Di Leva sjunger om att våga vara sig själv. Men här känns det som att själens krigare har anpassat sig. Låtens känslor är som ett mellanregister utan bas och diskant.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln