Inget slår old school-magin på Martini Bar
Det finns många klassiska vattenhål att älska i the promised land.
Men inget som Martini Bar på Miami Beach-hotellet The Raleigh.
Där har vi den gloriösa ettan på listan över USA:s allra bästa barer.
Kommer på det när jag efter en promenad i det elektriska myllret på Collins Avenue en varm vardagkväll satt mig vid den minimala, lätt välvda bardisken och fått in en perfekt blandad Old Fashioned.
This is it.
Min favoritbar.
Den jag skulle skapa en kopia av om jag bodde i hus och hade råd att bygga en bar.
Jag har många älsklingar av samma tidlösa sort i det här landet, de flesta inhysta i klassiska hotell.
Till exempel Coq D’or på The Drake i Chicago, Big 4 Bar på Huntington i San Francisco, kantstötta Esquire i San Antonio, magnifika Polo Lounge i Beverly Hills, Round Robin på Willard och Old Ebbitt i Washington, Dresden i Los Angeles, lobbybaren på The Peabody i Memphis, The Driskill Bar i Austin, karusellbaren på Monteleone i New Orleans och en hel räcka hemma i New York - King Cole-baren på St Regis (där de påstår sig ha uppfunnit Bloody Mary) 21 Club, Bemelman’s på Carlyle och Neary’s.
Men på The Martini Bar på Raleigh - ett av de mest klassiska art deco-hotellen längs Collins, känd för en pool Esther Williams brukade simma i - dras den coola old school-magin till sin yttersta spets.
Rummet är väldigt litet - egentligen bara ett avlångt prång - men andlöst vackert. Någon har verkligen vinnlagt sig om att bevara andan i den sparsmakade art deco-elegansen från det tidiga 40-tal när The Martini Bar öppnade.
Någon har också vinnlagt sig om att fostra fantastiska bartenders. De blandar utan åthävor cocktails som definierar ren perfektion och de uppträder med den diskreta värdighet som är femstjärniga barbefäls själva signum,
Stämningen är alltid lågmäld och stillsam, just som en ensamdrinkare vill ha det, och i den mån de alls spelar musik är det försynt jazz på låg volym.
Jag förväntar mig varje gång att Humphrey Borgart ska svepa in och slå sig ner i böjen vid ena kortsidan, tända en cigarett och be om en scotch on the rocks.
Just så känns det.
Den ende som sitter där den här kvällen är dock en mager, väderbiten man i vit kostym och lika vitt hår. Han har ett glas rödvin framför sig och studerar raderna av svartvita fotografier på mahogny-panelen på ena långsidan med stort intresse.
Men plötsligt tittar han upp mot mig och utbrister:
– Some place, huh?
I sanning.
Orsaker till extas
Kent (Band)
Jag älskade Kent, punkt och slut.
Fontainebleau (Hotell)
En annan Miami-klassiker som fått nytt liv. Sinatra skulle vara nöjd igen.
Bosch (Tv-serie)
Henrik Bastin regerar i Hollywood.
