Ibland är det de utifrån som ser och hör bäst
Bjurman: Sofia Talviks album kan ersätta min roadtrip genom USA
Amerika är oftast som allra mest betagande genom ögonen på hänförda betraktare från andra delar av världen.
Det bevisas ännu en gång på svenska singer-songwritern Sofia Talviks ”Big sky country”, ett album som låter som det känns när en varm sommarvind sveper över vidsträckta fält i Montana.
För det som här borta kallas full disclosure:
Jag och Sofia Talvik jobbade båda på Aftonbladets ärevördiga nöjesredaktion för elva-tolv år sedan och är således bekanta.
Men jag kan försäkra att det inte är därför ”Big sky country” är det album jag lyssnar allra mest på just nu.
Det är för att det var länge sedan jag hörde nånting helt nytt som på samma sätt fångar essensen av det jag älskar allra mest med Amerika och ständigt längtar till.
Det besjälade och stämningsmättade i the heartland. Det andlöst vackra i de väldiga horisonterna i norr. Det förstummande i de rödbruna öknarna i väst. Det både sinnliga och olycksbådande i fukten down south. Och det löftesrika i vägen som skjuter rakt genom det förlovade landet.
Sofia verkar dela min nästan religiösa fascination för de landskapen, för häromåret åkte hon och maken Jonas och deras fina lilla band runt landet i en begränsat pålitlig husbil i sexton månader. De spelade på små ställen, lärde känna människor och såg mer av USA än de flesta gör under en livstid.
”Big sky country” är det bländande resultatet. Titellåten må vara enda regelrätta reseskildringen, men den episka odyssén över kontinenten har format samtliga sånger - lätt de bästa Orusts lätt countryfierade Joni Mitchell skrivit under sin tio år långa skivkarriär.
De låter som det känns när solen går upp över de rullande kullarna i gränstrakterna mellan Texas och Oklahoma, när en varm sommarvind sveper över vidsträckta fält i Montana och när fullmånen lyser över Great Smoky Mountain i Tennessee.
Hon kommer som sagt från Orust på svenska västkusten, så det kan förefalla anmärkningsvärt att just Sofia Talvik är den som tonsätter det här landet med sådan pregnans, men så är det ofta.
Det är betraktarna utifrån, som kommer hit med nya ögon och hjärtat fullt av Amerika-romantik, som ser och hör och upplever mest och sedan också presenterar de mest levande och betagande tolkningarna.
Och nu kanske jag inte behöver ge mig ut på någon roadtrip i sommar.
Det räcker att höra ”Big sky country”.
Orsaker till extas
My Morning Jacket - ”The Waterfall” (cd)
Jo, de är ju ändå bäst.
Tom Waits - ”Take one last look”
Livenummer. En av höjdpunkterna under David Lettermans finalveckor.
BB King - ”Ain’t nobody home” (Klassiker)
Tack för allt, herr pionjär.