Lika sött och sentimentalt som i Disney
Markus Larsson: Musiken är mest tjo och tjim och tjafs
Höjdpunkten kunde ha varit regisserad av Benjamin Syrsa.
Två stora soulröster ur två olika generationer.
Och tillsammans fick Björn Skifs och Agnes Carlsson vigseln att kännas lika romantisk och amerikansk som en tecknad Disneyfilm.
Debatten före bröllopet var arg och infekterad.
Skulle kung Carl Gustaf verkligen föra fram sin dotter till altaret och lämna över henne till blivande maken Daniel Westling? Som i en amerikansk film?
Vissa tyckte att Hollywood-traditioner inte hör hemma i Svenska kyrkan. Andra såg ett unket, patriarkat fiasko framför sig. Och en hel del gav blanka fan och fortsatte att titta på fotbollsmatchen mellan Ghana och Australien.
Lösningen var, som ni såg, mycket svensk och diplomatisk.
Kungen förde Victoria två tredjedelar av altargången. Resten fick Daniel Westling ta hand om.
Musiken under vigselakten blev en liknande kompromiss.
Premiären av Benny Anderssons och Kristina Lugns specialskrivna låt till brudparet, ”Vilar glad. I din famn”, var ena huvudnumret.
Och om det finns en gemensam och svensk folksjäl låter den förmodligen som Benny Andersson. Han är den faluröda färgen på svenska stugor och hus. Eller de rårörda lingonen bredvid köttbullarna. Eller rödlöken på silltallriken. Eller marschallerna på julottan. Eller ostbågarna framför tv:n. Speciellt om Kalle Moraeus & Orsa spelmän medverkar med sina fioler.
Jag är därför ganska övertygad om att psalmen kommer att spelas på åtskilliga sommarbröllop i framtiden.
Sen ställer sig Björn Skifs och Agnes Carlsson framför brudparet, påtagligt nervösa och spända.
Båda har toppat hitlistor i USA. Björn Skifs med ”Hooked on a feeling” 1974 och Agnes med ”Release me” i vintras.
Båda har röster som straffar de flesta i sina respektive generationer. Båda har baserat sina karriärer på amerikansk soul och blues och r’n’b.
När de sjunger den officiella bröllopslåten, matinéballaden ”When you tell the world you’re mine”, verkar Storkyrkan i Stockholm invaderas av tecknade djur med darrande underläppar och fuktiga ögon.
Det låter som att Bambi, dvärgen Glader, Snövit, Stampe, Lady och Lufsen och ett gäng möss som kinesar med Askungen står i kören bakom Skifs och Agnes. Plus Piff och
Puff.
Personligen har jag inget emot att stämningen blir lika sentimental och söt och kulört som ett vykort från Walt Disney-koncernen. Det är så bröllop ska låta.
Men så ville jag också ett tag tatuera in filmtitlarna ”När Harry mötte Sally” och ”Notting Hill” på armen.
”When you tell the world you’re mine” är inte bara en utmärkt duett. Det är också ett någorlunda modernt och tidsenligt grepp. Ja, nästan originellt.
Resten av musiken är, precis som monarkin i stort, tjo och tjim och tjafs. Majoriteten av alla hyllningslåtar är, som sig bör, insmickrande rappakalja.
Hur Carolas aviserade hyllning till bröllopsparet var? Ingen aning. Den visades inte i tv på grund av tidsbrist. Vilket kanske säger en del om hennes popularitet just nu.
Och efterfesten?…
Några gamla schlagerartister och coverbandet Cotton Club. Med Richard Häger.
När drottning Silvia och Tjabo gifte sig 1976 uppträdde ABBA på bröllopets förfest. Gruppen sjöng ”Dancing queen”, en rykande färsk världshit.
När Victoria och Daniel byter ringar firas de av Roxette och ”The look”, en låt som toppade listorna för, få se nu, 21 år sen.
Tiden går och vissa saker var definitivt bättre förr.
Musiken under Victorias och Daniels bröllopshelg kan tyvärr inte beskrivas med kung Carl Gustafs klassiska valspråk.
Victorias version lyder snarare så här: För Sverige ur tiden.