Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Allt är upp och ner – och bak och fram

GÖTEBORG. Och vad lärde vi oss av de första repetitionerna?

Inte mycket.

Höjdpunkten är när en ung värmlänning bestiger en ståbas.

Just ståbas är inte så populärt i glitterbubblan där jag lever och jobbar de närmaste veckorna.

Inte rockabilly från Torsby heller, för den delen.

Det är alldeles för heterosexuellt för pressfolket som sitter som tända ljus och twittrar och bloggar och säger ”ååh” till vartenda fläktvarv.

Responsen när Top Cats kör singback är... tystnad. Men när Sonja Aldén tar lätta steg i röken och ställer sig på en bro påminner applåderna om åska.

Om schlagerdårarna hade fått bestämma skulle Top Cats förmodligen sluta åtta på lördag. Och jag kan förstå det.

På ett sätt symboliserar Top Cats allt de vill fly från:

Landsort. Mopeder. Snus. Folköl och druvsocker, en klassisk cocktail som ökar ”pocenten” i blodet. Gitarrer. Raggarfrillor. Rutiga skjortor med uppkavlade ärmar. Fotbollskillar och machoföräldrar som inte kan stava till ”gay”. Kanske till och med Värmland.

I Melodifestivalens älskvärda och trevliga mediakuvös är allt upp och ner och bak och fram. Här kan en sådan vedertagen och allmängiltig folkrörelse som amerikansk 50-talsnostalgi kännas apart, främmande och konstig.

Men utanför, i vardagen, är Top Cats knappast chanslösa.

Gruppens bama lama är egentligen en karaokeversion av riktig rockabilly. Musiken är mer fyra bugg och en hubba bubba än Vodka Explorer, Sun Records och V8-motorer.

De kan säkert uppfattas som en fjunig repris av The Playtones. Men Top Cats har en fräsig och effektiv charm. Basisten spelar inte bas. Han står på den.

Och annars då? Det är, i skrivande stund, torsdag.

Storfavoriten Ulrik Munther sjunger på stället mellan två trumset. Andreas Lundstedt ger Pridefestivalen några nya moves. Thomas Di Leva har en blå kaftan och ropar ”ouuo-ou-oouuuh”. En artist heter David och en annan heter Mimi.

Och jag misstänker att flöjten kan gå till final igen.

Jag menar givetvis Timoteij. Underskatta inte ett blont gyckel som förenar fiol och disco.

Följ ämnen i artikeln