Grattis Sverige, nu är vi tillbaka
Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör om Eurovisionfinalen
DÜSSELDORF. Går bara att dra en slutsats av Eurovision song contest 2011:
Sverige är tillbaka.
Jag tippade att Sverige skulle få sin bästa placering i tävlingen sen Carola i Aten 2006.
Jag trodde att Sveriges enda vinstchans var ett indirekt guld genom Azerbajdzjan.
Och jag fick rätt.
Att jag också gissade att Irlands två jetdrivna tandborstar skulle ta tjottaballongen till Dublin kan vi tills vidare tala tyst om.
När det verkligen gällde var Jedward, som The Manboy själv sa före finalen, bara ett förband till Eric Saade, och inte tvärtom.
I år hade arrangörerna låtit en matematiker räkna ut i vilken ordning rösterna skulle presenteras. Allt för att maximera spänningen.
Och redan från början såg det bra ut för Saade. Väldigt bra.
Han plockade poäng från nästan alla länder. Låga poäng, visserligen, men för att vinna Eurovision krävs det småslantar från så många som möjligt. Vartenda öre räknas.
Det kändes overkligt.
Vanligtvis brukar de svenska journalisterna få sitta med gamnacke och formulera krigsrubriker om fiaskon och kallduschar och pruttresultat redan efter att sex, sju länder avslöjat sina poäng.
Men det här var inget vanligt år.
Eric Saade hade länge häng på silvret. Men efter att sista landet Lettland redovisat sina röster smet Italien före.
Italien? Mamma mia, hunden börjar tala mat ...
Den storbandsjazziga trudelutten luktar koskit i min värld, men italiensk musik är lika populär som spagetti i stora delar av Europa. Lätt att glömma bort det.
Men ett brons i dagens upplaga av Eurovision song contest är förbannat bra.
Ett välkommet kvitto på att rätt artist och låt och nummer vann Melodifestivalen.
Det lönar sig att fortsätta pröva saker som man inte har satsat på förut – en ung sprattelgosse i en glasbur, till exempel.
Och framför allt: det går.
Det går att vinna den här löjeväckande och fasansfulla och underbart roliga tävlingen, även om man kommer från det forna och utskällda och ignorerade schlagerimperiet Sverige.
Det här pumpar in nytt självförtroende i Melodifestivalen.
Nu får den svenska uttagningen nytt liv. Nu kommer debatten vridas tillbaka och handla om vad som kan lyckas i Europa. Inte om vilken låt som ska vinna i Globen och förnedras utomlands i ungefär två veckor.
Dessutom är årets vinnare, landet som de flesta knappt kan stava till, verkligen en blågul affär.
Azerbajdzjans nummer ”Running scared” har svenska låtskrivare, svensk stylist, svensk koreograf, svensk kör ...
Det har pyrt om det storsatsande landet i öst i många år. Azerbajdzjan slutar alltid topp tio, oavsett vilken låt de skickar. Minns ni de ballhojtande operaänglarna?
Att landet till slut skulle vinna var bara en tidsfråga.
Azerbajdzjans Hollywood-romantiska ballad är dessutom en värdig guldmedaljör.
Inte minst för att jag får avsluta en finalkrönika med en hälsning som min företrädare Per Bjurman skojade om när han lämnade över stafettpinnen 2006:
Vi ses i Baku.
Aftonbladets