Låt hipstern få egna känslor

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden

Nour El Refai, Björn Gustafsson, Lisa Henni och Mattias Fransson i ”Söder om Folkungagatan” får gärna fortsätta att spela ihop – men byt ut manuset. Det vore hippt på riktigt, skriver Fredrik Virtanen.

Jag räknade med igenkännande skrattfest när min stadsdels alla hipsters skulle dekonstrueras i en ny tv-serie.

Tyvärr är ”Söder om Folkungagatan” ingen ny ”Solsidan”.

Det är besynnerligt och roligt hur Södermalm i Stockholm på bara 10-15 år gått från att ses som den grabbsunkiga ”Bajen, bärs och rakade brudar”-stads­delen till evolutionens politiskt korrekta krona.

En hittepå-plats i det kollektiva medvetandet, konstaterade Salka Hallström Bornold på Expressens kultursida, en projektionsyta för aggressioner från alla hörn av den politiska kartan.

I ”Fittstim - min kamp” beskrev Belinda Olsson Söder som ”ett surdegsreservat med mediefolk och kulturarbetare. En social experimentverkstad för den medvetna medelklassen”.

(Sedan besökte Belinda ett genus­medvetet dagis i en annan stadsdel, Gamla stan.)

Mest aggressioner kommer från Sverigedemokraterna som gjort Söder till elitsymbol. ”Ett vi och dom-grepp som ställer stad mot landsbygd, bildning mot okunnighet, kultur mot natur, vänster mot höger”, skrev Hallström Bornold.

Därför gjorde partiledaren Jimmy Åkesson en bisarr boksignering på Nytorget. Han hoppades på uppmärksamhet och fick jackpot tack vare tårtan i nyllet. Där visade minsann de där jävla kulturmarxisterna sitt rätta jag, så mycket för toleransen!

Jodå, det är sant att Åkesson är för­aktad på Söder men det är han också i Vasastan och av Fredrik Reinfeldt, allt annat än kulturmarxist, från Täby. (Söder är för övrigt en blå stadsdel, tvärtemot myten.)
 

Sedan har vi hipstern! Där lägger Kanal 5:s humorserie ”Söder om Folkunga­gatan” sitt fokus.

En hipster är i min definition en fattig, eller åtminstone inte välbärgad, person som använder kulturellt kapital för att få inflytande. Hipstern låtsas att något billigt - som surdeg eller fläskköttet i pulled pork - är coolt och råkar det också vara gott så blir det trendigt på riktigt.

I själva verket skulle hipstern förstås hellre äta kravmärkt oxfilé och köpa bröd på bageriet - på samma vis som befolkningen i världens största hipsterstereotyp Williamsburg i Brooklyn egentligen skulle vilja bo på Manhattan.

Hipstern är alltså i allra högsta grad mänsklig, töntig, som andra, ingen speciell eller otäck människotyp som skiljer sig från en genomsnittlig göteborgare. Det finns inget vi och dem-förhållande.
 

Men hipstern är ett lysande ämne för en tv-serie. Tyvärr misslyckas Kanal 5 genom att göra hipsterism till själva handlingen i ”Söder om Folkungagatan”. Smoothies, trassliga sätt att göra kaffe och ironiska tatueringar är huvudsaken, inte karaktärerna spelade av Nour El Refai, Lisa Henni och Björn Gustafsson. Som om alla samtal i TV4:s succéserie ”Solsidan” tvångsmässigt handlade om pengar, Segways och golf i stället för relationerna mellan karaktärerna.

Sofo-serien är som ett sketchprogram där alla är maximalt konstiga, ”på ett lagom sätt”, som berättaren Staffan Westerberg upprepar träffande.

Hipstern förtjänar att få känslor och karaktärsdrag, inte gömmas ”bakom långa skägg och krångliga grillmetoder”. Går det att be om en ny serie med samma skådespelare och samma ämne men med ett annat manus? Det vore hippt på riktigt.

VECKANS...

BABE. Yohio. En semisexuell stilikon. När han pratar påminner han för övrigt en smula om Maria Montazami.

HYRFILM. ”Before midnight”, Richard Linklaters tredje och sista film om paret Jesse och Céline, utsökt spelat (och skrivet ihop med Linklater) av Ethan Hawke och July Delpy. En svart romantisk babbelfest.

LÅT. ”Sluta deppa mig”, Hurula. Svensk rock från Masshysteri-sångaren Robert Hurula med en fin doft av … Glasvegas, tror jag bestämt. Minns någon dem? Så bra de var, första plattan och jul-ep:n.

TV-NYHET. ”Seinfeld” kommer tillbaka. På något vis. Någonstans. Inom kort. Det sa Jerry Seinfeldt i en intervju. Man får ju ett pirr. Senaste återföreningen, i ”Curb your enthusiasm” med Larry ”George Costanza” David, var roligare än en pruttande, äldre dam.

ORD. ”Känslostöld”. Ulf Lundell anklagar i ett brev till Aftonbladet Belinda Olsson för känslo­stöld eftersom hon hävdade i SVT:s ”Fittstim – min kamp” att han är arg på henne, utan att fråga honom. Känslostöld. Briljant ord, borde hamna i Svenska Akademins ordlista nästa år.

SORG. Hemsk nyhet i går kväll. Philip Seymour Hoffman, 46, är död. Han var en fantastisk skådespelare. Han var bäst. Så sorgligt.

Fråga Fredrik

Tack för att du sprider gospeln om countrymusik. Mina kompisar tror fortfarande att det låter som svenska dansband. Men du … hur kan du glömma att nämna Waylon? Waylon Jennings! Det är en skandal, fy ;-) /Mats

SVAR: Ja hur kunde jag glömma Waylon. Förlåt.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln