Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Charmerande som lille grisen

Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

Första repliken: ”Om jag inte är felunderrättad så ingår lilla fröken i lappjävelns nya spaningsgrupp”.

Sista repliken: ”Lyssna på mig nu, din jävla bajspackare”.

Evert Bäckström i Claes Malmbergs skepnad var charmerande i ”En pilgrims död” i går.

Vad?

Charmerande?

Det ordet låter antagligen lätt chockerande för den som såg starka premiären av ”En pilgrims död” på SVT i går – och som inte läst Leif GW Perssons kriminal­romaner.

Där är Evert Bäckström betydligt värre. En riktig liten gris som GW måste njuta storartat av att skriva om.

Bäckström brukar främst beskrivas som homofob och misogyn men san­ningen är nog att han hatar hela mänsklig­heten, inte bara korvryttare och snipfittor, och antag­ligen mest av allt sig själv.

Han är en väldigt rolig liten polisgris i bokform, och oftast – men inte alltid, han snubblar rätt ibland – högst inkompetent som mord­utredare, enligt min läsning.

Det hade förstås inte fungerat när GW Perssons trilogi om mordet på Olof Palme nu har blivit allvarlig tv-film i fyra timmar. Hade Bäckström enbart varit en korkad olycka så hade han inte tillfört handlingen något – och om han varit så misantropisk, cynisk och vulgär som han beskrivs i böckerna hade tv-tittarna stängt av.

Claes Malmberg gör alltså en strålande tolkning av den store antihjälten Evert Bäckström. Malmbergs egen älskvärda persona hjälper förstås till.

Över huvud taget är skådespelarna i enorm form i en ”En pilgrims död”.

Rolf Lassgård gör hjälten Lars Martin Johansson, geniutredaren som kan se runt hörn, råare än i böckerna, där jag upplever honom som mer timid och tillbakalutad, ungefär som Sjöwall-Wahlöös hjälte Martin Beck, men det kan vara jag som missat en dimension. LMJ var onekligen ganska tuff på den tiden han var spanare ihop med sten­hårde Bo Jarnebring.

Helena af Sandeberg är utsökt i den mindre huvudrollen, särskilt i det svårtolkade närmast masochistiska samspelet med Jonas Karlsson, som i få scener och med små medel presenterar en hel karaktär fullödigt. Fanns det en svensk Emmy för bästa birollsskådespelare går den till Jonas Karlsson.

Men. Det är när Bäckström dyker upp i en scen som alla fans av böckerna verkligen spärrar upp ögonen. Och öronen.

”Björnfitta på huvvet, det är bara kärringar som har det”, fräste Bäckström om Olof Palme och hans mössa i går innan han kallade Lars Martin Johansson för renpulare.

Och som sagt, detta är alltså en charmerande version av Evert Bäckström.

Det borde göras en svensk spin off där Bäckström har huvudrollen – vilket Hollywood faktiskt planerar. Jätte­bolaget Fox har köpt rättigheter till GW-böcker just för att ha Bäckström som huvudfigur i en polisthriller.

Den svenska versionen borde vara en svart komedi där hela Bäckströms vämjeliga register ställs ut till allmän beskådan. Det skulle kunna bli magiskt. Då skulle Claes Malmberg verkligen få något gott att suga på – och vi tv-tittare en helt sinnessjuk tv-upplevelse.

Veckans ...

BABE. Malik Bendjelloul, Oscarsnominerad för ”Searching for sugarman”. Så stort.

LÅT. ”Det e dark nu”, Alina Devecerski. Jag har lite sent börjat älska den, Petra Marklunds ”Händerna mot himlen” och Thåströms ”Smaken av dig”.

VÅLDS-BIO. ”Gangster squad”. Lätt parodisk och mycket hårdkokt gangsterfilm med Josh Brolin, Sean Penn och Ryan Gosling om 1940-talets korrumperade Los Angeles. Våldsamt underhållande. Och oj som jag vill ligga med Ryan Gosling.

FIASKO. ”Konstkuppen”, SVT. Sveriges första konstprogram på åratal visade sig vara en blajig dokusåpa med Lena Ph, Elisabeth Ohlson Wallin och en smula Bert Karlsson. Sorgligt. Men sett enbart som underhållning kan det bli bättre på onsdag när Lena Ph ger ett uppdrag till Peter Apelgren. Han är faktiskt Sveriges roligaste man, eller åtminstone Sveriges bisarroligaste man. Definitivt det.

DOKUMENTÄR. ”Stenbeck”, SVT. En berättelse i tre delar också om Sverige. Avreglerat och ledset. Kolla på SVT Play.

TV-TIPS. ”Nashville”, TV3, kl 20.00. Bra dramasåpopera från countrymusikens underbara huvudstad, om en kvinnlig stjärna på väg upp och en kvinnlig stjärna på väg ner. Och en manlig gitarrist i mitten.

Följ ämnen i artikeln