Därför kunde Bard inte hålla tillbaka tårarna
Publicerad 2013-11-23
Alexander Bard efter Erik Rapps sång: Det kändes som om han sjöng för mig
Kärleksminnena blev för mycket.
Alexander Bard brast ut i tårar efter Erik Rapps framträdande.
– Jag kallar mig bög och jag föredrar damer, så jag är i alla lägen, säger Alexander Bard.
Juryn hade valt Jacques Brels ”If you go away” till Erik Rapp, 17, i gårdagens ”Idol”.
När Alexander Bard, 52, skulle säga sitt blev det för mycket för jurymedlemmen som brast ut i tårar.
”Vafan, vafan”
– Det var ett moment, jag blev så berörd. Det kändes som att han sjöng till mig, säger Alexander Bard till Nöjesbladet.
– Jag kände igen mig i hur det var när jag var 17 år och blev kär. Hur man slits mellan tänk om den här människan lämnar mig och tänk om den här människan kommer att stanna. Den enormt starka känslan som en förälskelse innebär.
Blev du förvånad över att du började gråta?
– Ja, det hade jag inte räknat med. Jag satt och skrev ner vad jag skulle säga medan han sjöng, men sedan när jag började jag prata om det här med förälskelse, att förmedla konflikten mellan känslorna så bara vafan, vafan, vafan, jag börjar gråta! Är det möjligt?
För Alexander Bard tog sången tillbaka honom till tiden för tonårsförälskelserna.
– Det var svårt att hantera. I tonåren blir det både jobbigt om kärleken blir besvarad, och det är jättejobbigt om den inte blir det. I tonårskärleken finns det ingen lösning som är skön.
Erik Rapp själv blev inte förvånad över tårarna, även om han inte hade räknat med dem.
”Många relationer”
– Jag är inte förvånad, just för att vi kör lite samma musikstil. Vi tänder på lite samma saker när det gäller musik, säger han.
I dag säger Alexander Bard att han ”tycker att kärlek är fantastiskt”.
– Jag har många kärleksrelationer. Jag kan älska en människa och sedan börja älska en annan människa, och bara älska den första människan ännu mer.
– Jag älskar både män och kvinnor, jag tycker att det är toppen. Jag kallar mig bög och jag föredrar damer, så jag är i alla lägen. Jag kan inte bestämma mig och jag ser ingen anledning att göra det.