– Alla som har jobb är horor

Helena Trus

Han slurkar i sig kaffet med det genomskinliga sugröret, och säger:

– Jag kallar mig ”Idol”-hora.

För att vara en av Sveriges mest frispråkiga kändisar är Alexander Bard, 50, skojigt ängslig.

Som att han måste få dricka kaffe latten genom ett sugrör om han ska fotograferas under intervjun. Annars fastnar mjölkskummet i det utväxta skägget, och då blir det inga bilder.

– Det är män i mustasch och barn som gillar sugrör, säger han och skrattar.

Till skillnad från årets ”Idol”-deltagare var Bard aldrig någon ungdomsstjärna.

Han fick sitt stora artistiska genombrott som 30-åring med den provokativa gruppen Army of Lovers.

– Jag började väldigt sent, och det är jag glad för.

För Alexander Bard är privatlivet heligt.

– Jag skulle känna mig helt uttömd och knullad i huvudet om jag skulle bjuda av mig själv offentligt. Jag försöker i stället göra saker som är intressanta i mitt yrkesliv, så slipper jag prata om vem jag är, säger Bard.

Det är fel på andra – inte på mig

Han tillåter ändå att jag skrapar lite på ytan. Titt som tätt skiner den privata Alexander i genom.

Som när han berättar att han redan som tolvåring formulerade att han var bisexuell.

I dag lever han med en man.

– Jag sa till min pappa att jag gillade både killar och tjejer. I min familj var det ingen stor grej. Jag har alltid undrat varför alla andra människor låser in sig i ett läge när de i princip bestämmer att de aldrig kommer attraheras av hälften av världens befolkning.

Han fortsätter:

– Det är ytterst fantasilöst. Min utgångspunkt är snarare att det inte är fel på mig utan på alla andra människors inställning. Flexibilitet är en tillgång.

De senaste tjugo åren har Alexander Bard spelat i fyra bandkonstellationer.

Vid sidan av ”Idol” satsar han nu allt på musiken, och gruppen Gravitonas.

– Inte förrän nu jag ger allt till musiken. Nu 50 år gammal gasar jag. Jag har provat allt jag ville prova, för första gången i mitt liv håller jag bara på med musik. Jag blir lätt uttråkad, och då måste jag hitta på något nytt.

Ville prova något förbjudet

Var det på grund av uttråkning som du blev sexarbetare?

– Säkert. Jag ville prova något som var förbjudet. Sexarbetare provocerar för att de talar om vad sex egentligen är. Det är hud som gnids mot hud. Det blir stigmatiserat. Man kallar kvinnor för hora för att vara nedsättande. När jag säger hora är det i positiv bemärkelse.

Jag tillåter Bard att utveckla sina hora-resonemang:

– Jag kallar mig själv för ”Idol”-hora. Horor är bra, horor avslöjar hur världen fungerar. Horor är de mest uppriktiga människorna som finns. Att gå till jobbet är att göra något mot ersättning för du skulle inte göra det gratis. Alla som jobbar är horor. Alla som tar emot en lön är en hora.

Kan du tänka dig sälja sex igen?

– Jag skulle inte få mer auktoritet för att jag gör det igen. Men det var ingen negativ erfarenhet. Jag skulle hellre sälja sexuella tjänster än vända på alzheimertanter på ett vårdhem. Det är mycket mer slitsamt än att vara sexarbetare. Men båda jobben är nödvändiga för att samhället ska fungera.

En sanningssägare

Är svenskar mer förlåtande mot dina uttalanden – exempelvis när det rör ”Idol”-tjejernas kroppar – för att du är HBT?

– Så kanske det är. Vad bra i så fall. Det är en fördel, då kommer jag undan med mer, jag vill kunna komma undan med så mycket uppmärksamhet som möjligt innan folk sätter provokationsstämpeln på mig, säger Bard.

Jag tänkte sätta punkt där. Men Bard påpekar att jag inte nämnt hans ”Idol”-alias – Lucifer.

Är du en ”Idol”-djävul?

– Ja, jag gillar den historiska karaktären Lucifer. Han är inte ond, utan en sanningssägare. Och det försöker jag vara på ett så snyggt sätt som möjligt.

Var nära att få styrk av Robbie

Ångrar du någonting du sagt?

– Jo, det kan jag göra. En gång stod jag och käftade med Robbie Williams på Soho House i London efter en bisarr festnatt. Han var färdig att smocka till mig den kvällen, men all rätt. Jag var jävligt otrevlig och jag ångrar det.

Varför var han upprörd?

– Jag sa att hans skiva var skit. Och det var den, med det var en onödig kommentar. Jag hade väl tagit nåt den kvällen och blev dryg på något sätt. Å andra sidan såg hans bodyguard till att betala min spritnota som jag och Pet Shop Boys stod för den kvällen.

Tar du droger?

– Aldrig i Sverige ...

Han flinar.

Festar du mycket?

– Det är skitkul att bli full, rödvin ... härligt. Jag var så full i går att TV4 fick lotsa ut mig från en ”Idol”-middag.

Nu så. Där sätter vi punkt.