Kitschigt kul skräck

Karolina Fjellborg

Wolfman

helskärm

SKRÄCK. När det trixas med manus, regissörer byts ut, omtagningar görs i sista sekunden, och premiärdatumet flyttas fram så många gånger som i fallet med den här remaken av 40-talsskräckisen ”The wolf man” (mååånga fullmånar har ju passerat sedan Universal först ropade på vargen), är det lätt att börja ana ugglor i mossen.

Men lugn, bara lugn.

För efter alla turer levererar ”Wolfman” faktiskt en riktigt underhållande mix av kitschig och gotisk skräck av den gamla skolan, stämningsfulla och olycksbådande 1800-talsmiljöer, modern teknik och en rejäl skopa splatter.

Benicio Del Toro spelar Lawrence Talbot, som återvänder hem till sin faders stora viktorianska gods efter att ha fått besked om sin broders makabra död. Han lovar den sörjande fästmön Gwen (Blunt) att hitta den skyldige besten som härjar i skogarna – men får efter en närkamp med monstret fullt upp med att försöka kontrollera den groende, blodtörstiga varulven inom sig själv.

Bra skådespelare, läcker scenografi och imponerande makeupeffekter av mästaren Rick Baker.

På minussidan: En twist som syns på mils avstånd, och en viss överanvändning av CGI-animation.