Perfekt mysrys – ifall året är 1981
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-12
Drag me to hell
Skojskräck av Sam Raimi med Alison Lohman, Justin Long, Lorna Raver m fl
Skräck Lantlollan Christina Brown har höga ambitioner. Hon vill bli accepterad av sin pojkväns snobbiga föräldrar, och hon vill åt en chefsposition på banken där hon jobbar. För att lyckas med det senare måste hon fatta en del jobbiga beslut. Som att helt mot sitt samvete neka en gammal dam anstånd med ett förfallet lån. Det visar sig att damen ifråga är helt fel dam att neka anstånd, tumult uppstår inne på kontoret – och innan tanten kastats ut från banken har en förbannelse kastats över Christina.
1981 långfilmsdebuterade regissören Sam Raimi med “The evil dead”. Med liten budget, Bruce Campbell, mycket splatter och en omtalad trädvåldtäkt tog han skräckvärlden med storm och filmen blev snabbt både kultförklarad och en ekonomisk succé. Så här 28 år senare är han mer känd för den stora publiken i och med att han regisserat de tre “Spider-Man”-filmerna, filmer med betydligt större budget än vad han tidigare arbetat med. Filmer som självklart också varit betydligt mer städade och mainstream.
Det har sagts att “Drag me to hell” är Sam Raimis återkomst till sitt ursprung. Och javisst, förväntar man sig en Raimi-film enligt “Evil dead”-modellen får man precis just det: lika delar skojskräck med mycket och överdrivet glimten i ögat-splatter och mysrys. Det är kul, småcharmigt och old school. Man skrattar ibland, kikar mellan fingrarna ibland.
Men, gillar man i grund och botten inte sin skräck skratt-splattrig och/eller mysryslig blir det lätt lite för mycket av de varorna, och det koncept som – med all rätt – blev kult när det begav sig känns faktiskt inte riktigt lika kul 2009. Plus att det ändå är bra mycket mer städat den här gången, och förstås, att varken Alison Lohman eller Justin Long besitter ens en tiondel av Bruce Campbells karisma. Men okej, är du ett stort Sam Raimi- och/eller “Evil dead”-fan ska du utan tvekan gå och se “Drag me to hell” på bio. Vänta annars till dvd-släppet och se den hemma någon regnig och slö söndag.