Roy Andersson i light-version
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-28
till De ofrivilliga
Svenskt DRAMA av Ruben Östlund, med Maria Lundqvist m fl.
I cineast-Sverige känns det nästan som att svära i kyrkan om man inte stämmer in i hyllningskören till Ruben Östlund. Efter världspremiären på Cannes-festivalen, där mottagandet verkligen var högst blandat, har ”De ofrivilliga” vunnit priser på festivaler i Genève, Bryssel och Mar del Plata i Argentina.
Filmen består av fem episoder om människor som hamnar i pinsamma situationer och är rädda för att tappa ansiktet. Den skildrar händelser som spårar ur. En bussresa med en kändis (Maria Lundqvist, alltid bra, spelar en variant av sig själv). Två tonårstjejer som leker med sin sexuella utstrålning. Ett grabbgängs fyllefest i en sommarstuga. En 60-årsfest. En lärare som får nog.
Regissören har nog storslagna ambitioner, men tematiken är lite grumlig, vill Östlund något mer än provocera lite grann? Några scener bränner till, avsnittet med tonårstjejerna (Linnéa Cart-Lamy, Sara Eriksson) visar att Östlund har god hand med amatörskådespelare. Andra scener blir mest bara tjatiga och onödigt utdragna.
Och det går inte att komma ifrån att användandet av amatörskådisar, bildspråket, långa tagningar, ofta med folk som talar utanför bild, doftar onödigt mycket Roy Andersson light.