Färgstarkt drama värt en stor publik

Jan-Olov Andersson

Så många får Tjuvheder

helskärm

drama Upptakten sätter ­tonen direkt.

Minna (Malin Levanon) står i t-shirt och trosor på ett golv fullt av inkassobrev och pratar i telefon med en myndighetsperson som vill kasta ut henne ur lägenheten. Vi förstår att hon ljuger om att hon ska på arbets­intervju, för samtidigt ­väger hon upp knark.

Och snart är det full fart. Gatans tempo. Stress och jakt för att överleva. Minna gör det genom att sälja knark i Stockholms tunnelbana.
 

Där blåser hon en langare i ett sista desperat försök att få pengar till hyran. Men snart står hon hemlös, med bara en kasse med kläder och en kattbur i händerna. Och langaren var en löpare till en betydligt större knarkhandlare, så snart har hon de riktiga bovarna ­efter sig …

Få svenska filmer förmår liksom att transportera åskådarna till en annan värld.

Peter Grönlund – som kan den värld och de männi­skor han skildrar, han har jobbat där i olika sammanhang – gör verkligen det.
 

Det blir en resa till Stockholms förorter. Till tunnelbanestationer, parkeringshus, härbärgen, husvagnsläger och människor som är hemlösa, utslagna, alkohol- och drogmissbrukare, mer eller mindre kriminella och alla befinner sig i samhällets marginaler.

Det är en värld och människor som sällan skildras på tv eller i filmer. Undantag finns. Flera av Tom Alandhs filmer. UR-serien ”Hemlös” (2009) med Nour El Refai och ­Helene Westerlund. ­Daniel Fridell-filmen ”­Under ytan” (1997) med Johanna Sällström (1974–2007) som sprutnarkoman. Och så förstås mittenfilmen i Stefan Jarls Mods-trilogi, dokumentären ”Ett anständigt liv” (1979). Sågs av över 300 000 enbart på bio.
 

”Tjuvheder” är också värd en stor publik. För trots ämnet är det ingen dyster film. Den visar stark empati för dem som skildras. Minna och hennes väninna Katja (Lo Kauppi) har starka överlevnadsinstinkter, ett slags självironisk humor och även ett slags rättvisepatos som få andra. Många i birollerna, amatörer med liknande bakgrund som dem de spelar, är oerhört färgstarka, främst Jan Mattsson som brutal knarkkung med stenhård blick och ett obehagligt spel med käkarna.

Malin Levanon agerar med ett bredare register än någon annan i årets svenska filmer. Än så länge är ­Frida Hallgren i ”Så ock på jorden” enda hotet mot en Guldbagge-vinst.

BONUS

SE OCKSÅ: Frida Kempffs dokumentär ”Vinterboj” skildrar gravida Toronto-kvinnor med ett trasigt förflutet.

VISSTE DU ATT … Malin Levanon (då Vulcano) och Lo Kauppi även spelade huvudrollerna i Peter Grönlunds Guldbagge-nominerade kortfilm ”Gläntan” från 2011?

JUST NU … kan man också se Malin Levanon i färgstark och omstridd biroll i ”Flocken”.