Blanchett briljerar i Allens klasskamp

Jens Peterson

helskärm

DRAMA Det här är det bästa Woody Allen gjort på länge.

”Blue Jasmine” är olik hans andra filmer. Det är en tragedi, men den har också en humor och lätthet som saknades i hans tidiga seriösa försök att bearbeta sin beundran för Bergman.

Cate Blanchett är fenomenal i titelrollen. Hon spelar en kvinna med psykiska problem som dricker för mycket alkohol och flyttar till sin syster i en annan stad. Systern är tillsammans med en arbetare, en man som Blanchetts rollfigur föraktar och bråkar med.

Samma öppning som ”­Linje Lusta”, Tennessee Williams pjäs, om den tidigare så förnäma Blanche som måste anpassa sig till ett nytt liv hos systern. Stommen i Woody Allens manus påminner om den klassikern, men mer som en ­leende blinkning än en ­kopia.

Båda är speglar av sin samtid. I ”Blue Jasmine” är det finanskrisen som ruinerat huvudpersonen. Hennes man dömdes för ekonomiska brott, en svindlare som bedrog henne även i äktenskapet, men hon låtsades inte se och förstå. Hon har levt i en egen drömvärld, ända sedan hon bytte namn från Jeanette till Jasmine och skaffade sig en personlighet fjärran från den fattiga uppväxten. I återblickar får vi följa hennes liv med den kaxige rike maken (Alec Baldwin).­Pinsamma stunder när de får besök av fattiga systern (utmärkta Sally Hawkins) och hennes man som inte är vana att röra sig bland de rika.

Status har alltid varit viktigt i Woody Allens filmer, men här bryr han sig för en gångs skull om de fattigare klasserna när Jasmine konfronteras med systern och hennes olika män.

Nu är det Jasmine som är i underläge. Lämnar förmögna livet utanför New York för systern i San Francisco. Hon har ingen bostad och måste hitta ett jobb för att försörja sig. Hon har ingen utbildning. Hon får jobb i receptionen hos en tandläkare, men vantrivs. Ett möte med en elegant man med politiska drömmar (Peter Sarsgaard) väcker förhoppningar om att återvända till ett liv i lyx.

Bit för bit får vi veta mer om Jasmine och vad som hände med maken och hans fall. Det är en spännande och välskriven intrig.

Woody Allen skildrar svåra känslor med lätt hand. Cate Blanchett är oförglömlig och visar än en gång vilken fenomenal skådespelare hon är.

Hennes Jasmine blir en ny klassiker. Som Blanche i ”Linje Lusta”.