Suveränt och skruvat sunk
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-05-14
En ganska snäll man 
DRAMAKOMEDI Stellan Skarsgård har med all rätt förtjänat sin position som Sveriges mest framgångsrika Hollywoodexport. Men han är sällan så bra som när han nästan jobbar på hemmaplan, med norske regissören Hans Petter Moland. Pälsjägare på 1920-talets Grönland i ”Zero Kelvin – Kärlekens fryspunkt” (1996), försupen oljeriggsarbetare i ”Aberdeen” (2000) och nu mördare, just frisläppt efter tolv år i fängelse.
Miljön är ett ofta regnigt och dystert Oslo. Trista hyreshuslängor, grillbarer, en bilverkstad. Skarsgårds Ulrik vill lämna den kriminella världen bakom sig. Jobba som bilmekaniker, försöka lära känna sin nu vuxna son, få ordning på sitt liv genom att störa så lite som möjligt, genom att bara vara en ganska snäll man. Men det kriminella förflutna hinner ifatt honom. Och det strular till sig med olika kvinnor. Här finns sexscener som är både galet tragikomiska och sensuella. Det är lite som en Kaurismäki-film, fast gjord med betydligt mer lättsamt handlag. Moland hittar alltid rätt ton i blandningen av sunkig vardagsrealism och skruvad komedi. Suverän hjälp har han av Skarsgård. Hans komiska tajming och lakoniska uppträdande gör att hans Ulrik, med alla sina brister, blir en mycket älskvärd slarver.