Rotar i psyken

Jan-Olov Andersson

Himlens hjärta går rakt på pudelns kärna

Svenskt drama av Simon Staho, med Lena Endre, Maria Lundqvist, Jakob Eklund och Mikael Persbrandt.

Först satt hans ångestfyllda rollfigurer inspärrade i bilar i nästan två hela långfilmer. Nu släpps Mikael Persbrandt inte direkt ut i full frihet, men han får åtminstone äntligen något att stoppa i magen.

Även i Simon Stahos tredje film med svenska skådisar i centrum är spelplatserna begränsade. Två par –Lars (Persbrandt) och Susanna ( Lena Endre), Ulf ( Jakob Eklund) och Ann ( Maria Lundqvist) –ältar under större delen av filmen sina tankar och känslor kring kärlek, sex och otrohet just medan de sitter till bords. Ibland går några ut i köket, för samtal på tu man hand. Några går också till sängs, inte självklart med just sin äkta hälft.

Jag är lite kluven till Stahos filmer.

Å ena sidan har den 35-årige dansken en förmåga – i manus och personregi – att gå rakt på kärnans pudel. Att på ett nästan Norénskt eller Bergmanskt sätt närgånget skärskåda och rota i människornas psyken och locka fram det allra bästa ur de skådespelare han valt att gestalta detta.

Å andra sidan innebär valet att utesluta omvärlden, i det här fallet all bakgrund om huvudpersonerna, alla personer i deras närvaro, att hela historien utspelas som i ett vakuum. Det blir lite syrefattigt. Men det är en smaksak. Andra som sett filmen tycker det är ett lyckat berättargrepp.

Kvinnorna står tveklöst i centrum. Persbrandts och Eklunds spel är så nedtonat, att de med några scener som undantag blir lite ointressanta som personer. Det slår desto mer gnistor kring kvinnornas samspel. Framför allt är detta Lena Endres film. Hon har hundraprocentig tonträff i varje bitsk replik, i varje liten gest, i varje blick. Det är hon som blåser liv i detta annars ibland lite stela kammarspel.