Starka scener i norsk succé

Jan-Olov Andersson

De osynliga spelar på känslor

Norskt drama av Erik Poppe, med Trine Dyrholm, Pål Sverre Valheim Hagen m fl.

Att förlåta och försonas med någon som begått ett hemskt brott mot ens barn, går det?

Det är inga lättsamma saker som norske regissören Erik Poppe tacklar i sitt drama, som har en irriterande svaghet, men desto fler förtjänster.

Jan Thomas (Pål Sverre Valheim Hagen) är en ung man, just frisläppt efter ett långt fängelsestraff. Han får en andra chans i livet, som organist i en kyrka. I den miljön finns det möjlighet till försoning och förlåtelse. En dag är lärarinnan Agnes (Trine Dyrholm) och hennes skolklass på studiebesök i kyrkan. Alla blir hänförda av Jan Thomas musik, även Agnes. Tills hon ser vem som spelar. Mannen som gjorde något hemskt mot hennes son ?

Poppe spelar skickligt på alla känslosträngar, filmen har några oerhört starka scener. Medan Dyrholm är makalöst bra, gör dock Valheim Hagens lite nollställda spel att man aldrig riktigt kommer nära och förstår sig på hans rollfigur.