Vackert – men så deppigt

Karolina Fjellborg

Styltigt och stelt i Legender från Övärlden

Japansk animerad film av Goro Miyazaki.

I Övärlden – en medeltida fantasyvärld fylld av drakar, trollkarlar och magi, där människor säljs som slavar och döljer sina riktiga namn – håller någonting underligt på att hända. Balansen är på väg att rubbas och folk har börjat bete sig märkligt.

I centrum står den mäktige trollkarlen Sparvhök och hans unge skyddsling prins Arren, som av en anledning som han inte själv förstår har mördat sin far, stulit hans magiska svärd och gett sig ut på rymmen.

”Legender från Övärlden” är baserad på Ursula K. Le Guins fantasyböcker – framför allt på den tredje, med titeln ”Den yttersta stranden” – och är regisserad av debutanten Goro Miyazaki, som är son till animemästaren Hayao Miyazaki.

Filmen innehåller en del väldigt vackra bilder och utspelar sig i en spännande och suggestiv sagovärld som man gärna vill veta mer om, men tyvärr kastas vi bara in i den hux flux, utan någon vidare förklaring till vad det är vi har att göra med.

Dessutom lyser all form av humor med sin frånvaro, och det är ett ruskigt deppigt och endimensionellt gäng med magiker och kids på jakt efter självkännedom som vi får stifta bekantskap med.

”Legender från Övärlden” är ett lite styltigt och stelt, men godkänt, första försök från någon som försöker bevisa att han är sin fars son.

Men det är verkligen ingen ”Spirited away”.

Tre bättre animerade filmer

Bee movie

Jerry Seinfeld är tillbaka – som biet Barry som stämmer hela den honungs-snattande mänskligheten.

Persepolis

Marjane Satrapis självbiografiska berättelse om att växa upp i den islamiska revolutionens Iran.

Råttatouille

Råttan Remy går undercover och uträttar gastronomiska mästerverk i Paris.