En av årets tungviktare

Jens Peterson

I American gangster finns stunder som ekar av ”Gudfadern, "Scarface" och andra storfilmer

Två män, två historier, två liv som möts i 1970-talets New York.

Russell Crowe spelar Richie Roberts, en polis som är så hederlig att han lämnar in en miljon dollar när han hittar knarkpengarna. De flesta av hans kolleger är mutade och vill inte ha med honom att göra. Han är ärlig och envis i jobbet. Hans privatliv är kaotiskt, och hans exfru tycker inte att han är en pålitlig pappa.

Denzel Washington spelar Frank Lucas, chaufför åt en gangster i Harlem. Han tar över när bossen dör och börjar direktimportera knark från Thailand genom att utnyttja armén under Vietnamkriget. En på ytan hygglig karl som tar hand om fru och familj och går med mamma till kyrkan. Det dröjer länge innan polisen, och maffian, börjar misstänka vem som är den nye makthavaren bland knarklangarna.

”American gangster” bygger på sanna händelser, vilket ger den extra nerv. Men det gör också att filmen får en dramaturgi som inte är lika effektiv hela tiden. Verkligheten är mer nyckfull än vad perfekt slipade filmmanus kan vara.

”American gangster” påminner ibland om andra stora filmer i genren. Korsklippningen mellan skottlossning och en gudstjänst ekar av ”Gudfadern”, här finns stunder som för tankarna till ”Serpico” och ”Scarface”.

En lyckad kriminell kan bli en hyllad kapitalist om inte polisen hinner upptäcka vad som sker. För Frank Lucas är det fåfängan som fäller honom. Han syns på en stor tungviktsmatch i pråliga kläder och polisen börjar undersöka.

Två intensiva skådespelare i centrum, en suverän regissör. ”American gangster” har några svackor, men är en av årets tungviktare.