”Jag ber till kosmos”

Magnus Sundholm

Tom Hanks om sin beundran inför Stellan Skarsgård – och striden med katolska kyrkan

NEW YORK. Den första filmen om Robert Langdon skapade ett herrans liv.

Nu är Tom Hanks tillbaka i filmatiseringen av Dan Browns föregångare till ”Da Vincikoden”, ”Änglar och demoner”.

Inför Sverigepremiären i dag fick Nöjesbladet som enda svenska tidning träffa stjärnan i New York.

– Äntligen. Där har vi inledningen på artikeln.

Hanks skrattar gott när hans nya, korta frisyr kommer på tal.

Just håret har varit en följetong ända sedan han gjorde Da Vincikoden, filmen som fick blandat mottagande men ändå spelade in totalt 5,7 miljarder kronor.

– Redan inför ettan blev Sonys chefer tokiga och frågade, ”Är du säker på att du vill att håret ska vara så långt?” De fick det att låta som om jag försökte spela rollen med att stort ärr eller en puckel

Den här gången försökte ingen påverka honom.

– För mig kändes det som om Langdon haft en flickvän som sagt åt honom att klippa sig. Det var därför jag ändrade det.

Kanske klagade också flickvännen på looken. Klart är i varje fall att Hanks vanligtvis lediga klädsel i dag fått stå tillbaka för en svart kostym, svart skjorta och gråsvart slips. Den figursydda stilen på hotellet här i New York vittnar om avsaknaden av överflödskilon, något som också syns i filmen där han framträder i bara badbyxor.

– Jag hade faktiskt en body double redo. Men vet du vad? säger Hanks förtjust och sänker rösten till en viskning.

– Han kunde inte simma.

I ”Änglar och demoner” kastas Hanks rollfigur rätt in i en italiensk konspiration efter att påven dött, fyra kardinaler kidnappats och någon gömt en bomb i Vatikanstaten.

Flög in konsgjorda statyetter

Filmen är till stora delar inspelad i Rom, men precis som under ”Da Vincikoden” vägrade den katolska kyrkan samarbeta med filmteamet.

Hanks tonar ner kontroverserna.

– Kan du nämna en film som fått klartecken av Vatikanstaten? Vi visste precis vad vi gav oss in på. Jag vet inte hur många konstgjorda statyetter vi flög in till inspelningen.

För att betona den geografiska platsen flög regissören Ron Howard också in en rad europeiska skådespelare. I en av de större rollerna, som chefen för påvens livvakter, återfinns Stellan Skarsgård.

– Jag träffade honom när vi producerade ”Mamma Mia!”. Men med sin längd kan han verka skrämmande och när han bestämmer sig för att spela sur kan han vara riktigt otäck.

– Första gången jag såg honom var i ”Breaking the waves”. Jag minns att jag undrade vem han var och var han kom ifrån.

Det sistnämnda har Hanks fortfarande svårt att komma ihåg.

– Jag blandar alltid ihop det och säger att han är från Danmark eller Schweiz eller Norge. I varje fall är Stellan en fantastisk kille och en otrolig skådis.

I filmen står Langdon för vetenskapen – för evolutionsteorin om du så vill – medan den katolska kyrkan står för tron – för skapelsen. Var står du?

– Varför måste det vara antingen eller? Varför finns det inte plats för båda? Jag har växt upp med varje existerande kristen tro som finns eftersom det verkade som om min fars alla exfruar trodde på olika saker.

– Jag tror på evolutionsteorin. Jag har varit i Jerusalem där Muhammed föll ner från himlen. Jag köper det. Jag har besökt platsen där Jesus bröt bröd och fisk och diggar det. Jag tror att det finns plats för allt i människans liv.

”Tänd på henne”

På tal om exfruar har du varit gift med Rita Wilson i 21 år, ljusår med Hollywoodmått mätt. Vad är hemligheten?

– Enkelt. Jag är tänd på henne. Jag är gift med jordens vackraste kvinna. Hon får mig att skratta, hon luktar gott och hon står ut med mig. Case closed.

Hanks uppger att han generellt är emot uppföljningar och att han erbjudits fortsättningar på allt från kassasuccéer som ”Splash”, ”Big” och ”Forrest Gump”.

– De brukar komma till mig och säga, ”Om du bara gör det här igen - samma sak som förut men lite annorlunda – och jobbar dubbelt så hårt kan du tjäna hälften så mycket som förra gången” (skratt).

Ändå valde du att ikläda dig symbolexperten och historikern Langdon igen.

– Det är för att rollfiguren tål att granskas i ytterligare en historia. De andra är bara upprepningar. I första filmen använde Langdon sin hjärna för att lösa historien. Här måste han förlita sig på andra egenskaper för att rädda situationen.

Det finns förstås ett skäl till, som Hanks allvarligt men inte utan viss skadeglädje påpekar:

– Som du kanske minns blev den fruktansvärt dåligt mottagna, elakt omnämnda och avskydda ”Da Vincikoden” en av världens genom tiderna mest framgångsrika filmer.

Tittar upp i stjärnorna

”Änglar och demoner” utgår likt föregångaren från den katolska världen. Vad ber du till?

– Mysteriet som är kosmos. Den bästa platsen för det är under nattens stjärnhimmel. Även om man då inser hur liten man är kan man ändå förstå vårt ofantliga universum.

I höst släpper Dan Brown en tredje bok om Langdon. Kommer ni att filma den också?

– Det är omöjligt att svara på eftersom han inte har berättat vad den handlar om. Han vägrar avslöja något – till och med för oss.

Du har överfört ditt privata historieintresse till tv- och filmprojekt, gjort serier om amerikanska presidenter och andra världskriget. Vad kommer det sig?

– Det är ingen vits med att ha så mycket pengar som jag har om man inte drar nytta av situationen och gör något som man tycker är roligt och intressant.

”Roll i huvudet 24 timmar”

Har du aldrig funderat på att lägga av och bara ta det lugnt?

Hanks skakar på huvudet.

– Jag skulle inte känna mig tillfreds om jag inte hade en roll i huvudet 24 timmar om dygnet. Jag älskar att fundera på hur jag ska göra den, klä mig och bete mig framför kameran. Jag kan inte tänka mig ett liv utan det.