Maria Blom: ”Gått med brallorna nere”
Uppdaterad 2013-11-08 | Publicerad 2013-11-07
”Masjävlar”-regissören gör ny film – trailern ute nu
Ett ögonblick regissören Maria Blom, 41. Trailern till din nya film ”Hallåhallå” har premiär på Nöjesbladets sajt i dag, en komedi som utspelar sig i Falun.
– Det är lite Peace & love över den här filmen. Det har smittat av sig från Borlänge, säger hon till Nöjesbladet.
Har filmen någon koppling till ”Masjävlar” förutom Dalarna?
– Nej, det skulle jag inte säga. Kopplingen är att det är på samma vis ett komiskt drama. Stilen är ändå liknande. "Masjävlar” handlade specifikt om Dalarna.
Vad betyder filmen för dig?
– Jag tror att den har sitt ursprung i att den kom sig av att jag kände att folk kunde vara dåliga på att stå upp för varandra. Att ta ett kollektivt ansvar. Att hitta sig själv i vuxenrollen.
Vad var utmaningen med ”Hallåhallå”?
– Jag ville göra en film i Falun. Platserna där jag själv går i min vardag. Det var en utmaning att hitta platserna som går att överföra till film. En annan utmaning var att göra en historia kring en huvudperson (Maria Sid) som lever ett odramatiskt liv. Det har tagit sin tid. Det är lite Peace & love över den här filmen. Det har smittat av sig från Borlänge.
Ingen Sofia Helin den här gången. Varför inte?
– Jag hade bestämt den här gången att hon inte skulle vara med. Det var Sofia och jag överens om. Jag hoppas dock att vi ska jobba ihop igen. Jag måste tänka helt nytt och ha någon som jag inte alls känner så jag måste tänka nytt.
Vad ska du göra efter ”Hallåhallå”?
– Det är tufft att få saker genomförda i branschen. Jag satsar nu på att jag inte ska skriva mina nästa filmer själv. Jag har fått jättefina manus. För första gången har jag känt lusten att göra andras manus. Jag har fått jättefina berättelser. Vi får se vad som blir någonting. Jag vill helt enkelt göra fler filmer.
Vad hade du för känslor efter den sista inspelningsdagen?
– Både jag och Maria Sid sa "oj, nu känns det som att man har dragit ner brallorna och gått med rumpan bar i x antal veckor". Man har visat väldigt mycket av sig själv som person och regissör. Den känslan att man blygt tar på sig brallorna igen känns märklig. Man känner sig skör när alla åker hem.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att många vill se huvudpersonen Disa i ”Hallåhallå”. Man önskar figuren väl. Jag vill att folk ska få kraft och mod av filmen. Jag vill att filmen ska landa som en smäck.