Nobbade USA efter sexinvit
Publicerad 2013-02-27
Helena af Sandeberg om utbrändheten och det skamlösa erbjudandet från Hollywood
Ibland är ingenting mörkare än ett liv i strålkastarljuset.
Nu berättar Helena af Sandeberg om sin besatthet, skamlösa inviter från manusförfattare och hur hon tog sig igenom utbrändheten.
– Det som till slut fick mig att ta beslutet att ställa in var att jag låg och tittade på min son. Han är den finaste i världen och jag tänkte ”är jag dum i huvudet om jag chansar nu?”.
Helena af Sandeberg, 41, talar om hösten 2011. Fyra filmroller på två år samtidigt som hon gjorde huvudroller på teatern hade blivit för mycket och hon gick in i väggen.
Hon tvingades ställa in sex föreställningar av ”Anna Karenina” på Stockholms stadsteater. På läkarnas inrådan tog hon en paus. Under tre månader spenderade hon tid med sonen och vännerna, började gå i terapi och tvingade sig själv att ta det lugnt.
Men framför allt lärde hon sig att säga nej.
– Det är svårt med det här yrket eftersom det är så fruktansvärt roligt. När man får roller som är bra så är det svårt att säga nej. Man vill så gärna vara med. Jag har varit väldigt lyckosam och fått fantastiska roller.
Är du orolig för att gå in i väggen igen?
– Jag har en besatthet i hur jag arbetar. Jag brinner för det här jobbet och för mina roller. Kanske är det så att jag alltid kommer att behöva ta lite pauser, säger Helena af Sandeberg.
”Ojämställt samhälle”
– Men det jag har lärt mig är att inte jobba för mycket. Jag är inte rädd för att komma där igen eftersom jag kommer att vakta på mig själv.
I kvällens ”Dom kallar oss skådisar” säger du att det finns fler ”matiga” roller för kvinnor på teatern än inom film, kan du utveckla?
– På filmsidan tror jag att många av mina kvinnliga kollegor håller med om att det ofta är de manliga rollerna som har den största spännvidden och som det kanske handlar om mest.
Vad beror det på, tror du?
– Det ser inte annorlunda ut än någon annanstans i samhället. Vi lever fortfarande i ett ojämställt samhälle. Även på filmsidan går det lite för långsamt. Det behövs fler kvinnliga regissörer och manusförfattare.
Nobbade författaren
I ”Dom kallar oss skådisar” berättar Helena af Sandeberg om hur hon som 20-åring erbjöds en huvudroll av amerikanske manusförfattaren James Toback. Men jobbet kom med krav, bland annat ville han att hon skulle bo med honom under inspelningarna. När hon tvekade möttes hon av grova sexuella anspelningar.
Flera personer i hennes närhet menade att det ”kunde vara en chans”, men Helena af Sandeberg förkastade erbjudandet.
– Jag tror inte på den vägen. Jag gillar den långa vägen. Man kommer dit man ska ändå. Jag är väldigt glad att jag kände det så instinktivt och att jag litade på min instinkt.
Har du varit med om något liknande här i Sverige?
– Jag har inte varit med om något på den nivån. Absolut inte. Jag kan inte tala för andra men självklart så finns det folk, inom alla branscher, som försöker utnyttja maktsituationer.
Det här är Helena
Namn: Helena af Sandeberg. Ålder: 41. Yrke: Skådespelerska. Familj: Sonen Alfred 7år och fästmannen Fredrik Lycke. Bor: Södermalm i Stockholm. Inkomst: Mer när jag filmar mindre när jag spelar teater. Aktuell: Medverkar i biofilmen ”Blondie”, spelade nyligen huvudrollen i SVT:s succéserie ”En pilgrims död”. Gjorde förra veckan sista föreställningen av pjäsen ”Krig” på Stockholms stadsteater.