Måste det vara så olidligt kletigt?

Nöjesbladets Martin Söderström om kärlekstemat i "Idol"

Temat är kärlek.

Idolerna sjunger två låtar var.

Men måste det vara så olidligt kletigt?

helskärm

Man önskar ju att det inte hade behövt bli så smetigt.

Så fort TV4 drar in kärlek i ”Idol”-bilden så känner man ett bultande behov av att smeta vaselin på kameralinsen, duscha alla närvarande i rosa champagne och hoppa bomb i ett badkar fyllt med gosedjur och hjärtformade chokladaskar.

Jag talar naturligtvis om oförmågan att låta temat ”kärlek” stå på egna ben. Att sätta musiken och låtarna i fokus när man ska tolka och illustrera vad kärlek kan tänkas vilja säga eller vara för något.

Det är samma visa varje år.

Idolerna får två låtar var att sjunga. Så långt allt väl. Men den ena har produktionen krävt ska vara en ”hyllningslåt till fansen”, den andra en ”hyllningslåt till anhörig”. Och vips blir det Miss World-tävling med darrande stämma och framkämpat snyftdarr på rösten av alltsammans.

Känslor på beställning. Gråt efter givet schema och kan vi få lite mera tårar i kamera 2, tack?

Det blir så konstruerat, tillkämpat, oäkta.

Jag vet, man ska inte kasta sten i glashus.

Tidningen där jag arbetar lär ju nappa på betet direkt. Vänta er uppslag om ”tårarna” och kanske ”kollapsen” och någons ”stora sorg” på lördag. Det är så det fungerar, och TV4 vet precis vad de gör när de bjuder upp till den här sortens dans.

Jag bara önskar att det inte var så uppenbart och finesslöst.

Apropå det:

Att Bon Jovi, som jag trodde vi hade tagit i hand på att för evigt bannlysa från den här tävlingen efter fjolårets överdos, dyker upp som en objuden gäst känns tröttare än narkos.

Men det är klart att det inte saknas ljusglimtar.

Som Mariette Hansson.

Halmstadbönan visade i fredags att hon har potential att bryta det stillastående stampande hon fastnat i under en tid. Båda hennes framträdanden under förra fredagsfinalen innehöll bitar som var bland det finaste hon gjort i tävlingen.

Vad viktigare är att hon låtlistan här intill visar att Mariette är en av de få som den här veckan undvikit att falla med huvudet före ned i pekoraltunnan gällande sina val av sånger.

Sådant måste alltid applåderas.