Formkurvan – hetaste och kallaste Idolerna

Temat är kungen av pop.

Alltså sjunger alla idolerna Michael Jackson-låtar.

Nöjesbladets Martin Söderström fanns på plats under repetitionerna för att kolla in deras dagsform.

Calle Kristiansson - ”Bad”

Förra veckans textproblem består. Calle smygläser på en lapp mellan genomsjungningarna, men orden vill inte sätta sig ändå. Kameramanus och rörelseschema förvirrar ytterligare och Calle lyckas aldrig hitta dörren in i låten.

Rösten är fantastisk och river som en rostig vinkelslip, förstås.

Men Kristianstadkillen håller tillbaka så mycket att numret till sist helt saknar glöd och liv.

Dagsform: Ljummen.

Camilla Håkansson - ”Human nature”

Att hon stolpar runt på orimligt öga giraffklackar gör ingenting. För här bränner det faktiskt till.

Camilla snuddar under sina två första – lugnt återhållsamma - genomsjungningar vid en innerlighet som jag tidigare inte sett henne röra sig ens i närheten av.

Hennes hesa röst och Jacksons låt ligger alldeles utmärkt och kelar tätt intill varandra och blondinen från Norrköping kan sitta säkert minst en vecka till.

Dagsform: Het.

Reza Ningtyas Lindh - ”The way you make me feel”

Att en så stor röst ryms i en så liten kropp är egentligen enastående. Minst lika enastående är hennes Jackson-tolkning. Proffsigt, självsäkert och strösslat med lika delar glädje och smittande entusiasm.

Dagsform: Het.

Mariette Hansson - ”I want you back”

Den mässande Alanis-armen är kvar, förstås. Men nu är vänsterlabben inte det enda som är i rörelse för Mariete Hansson.

Rytmen sliter hennes kropp över scengolvet och hon rör sig som en yster kulturtant på finlandsfärja, med rosiga kinder och vitvinet kokande i blodomloppet.

Det är naturligtvis menat som något djupt positivt.

Mariette själv ser ut att ha vansinnigt roligt – vilket blir extremt medryckande. Fartigt, intensivt och med stora, stora rörelser lägger hon hela studion för sina guldskoförklädda fötter.

Dagsform: Het.

Eddie Razaz - ”They don't care about us”

Tekniken strular, bandet spelar fel och inget verkar riktigt stämma. Men Eddie själv verkar oberörd och spottar ur sig den ordrika texten med en imponerande passion, attityd och farligt blixtrande ögon.

En klar uppryckning från förra veckan.

Dagsform: Ljummen.

Tove Styrke Östman - ”Will you be there”

Det fascinerande Tove är ju hur hon hela tiden balanserar på kanten, är millimeter från att köra huvudstupa ner i diket – utan att någonsin göra det. Hennes Jacksontolkning är inget undantag. Hon gör popkungens hymn med en sprucken skönhet som skiner klart, starkt och begåvat. Lyssna på det stillsamma introt som hon fyller med en så stor mängd sotsvart gospel att man knappt vågar andas.

Tove själv då?

Tja, låt mig säga så här:

Efter sin sista repetition skriker och frustar hon surt och förbannat rakt in i mikrofonen. Grymtar, gör grimaser och ser förfärligt missnöjd ut. Helt i onödan, om ni frågar mig.

Dagsform: Het.

Nicklas Hocker - ”Black or white”

Ännu en struttig uptempolåt av ynglingen från Onsala. Intet nytt under solen där, alltså.

Och inget har hänt på scenen heller - det är minst lika svajigt som för en vecka sedan.

Framträdandet är valpigt och, om man är på det generösa humöret, måhända ganska gulligt.

Men det saknar helt vilja och eget liv. Och hur mycket Hocker än känguruskuttar (med blicken fastnaglad i golvet) blir det mest som att försöka få en zeppelinare av bly att flyga.

Dagsform: Kall.

Rabih Jaber - ”You are not alone”

Valpögonen och pojkstämman kommer att krossa 13-åriga flickhjärtan med slägga.

Men det är något som saknas i Rabihs stillastående uppträdande.

Känslan och inlevelsen fick stanna kvar på hotellrummet och den Piff & Puff-artade tonartshöjningen mot slutet liknar mer en mycket sadistisk parodi än något annat.

Kan mycket väl komma att sitta på den ena duellstolen i morgon.

Dagsform: Kall.

Erika Selin - ”Beat it”

Ytterligare en uppryckning.

Säkert, fullmatat med attityd och huggtänderna rejält slipade för precis rätt sting i bettet. Erika är både kaxig och avslappnad och kan den unga Dorotea-tjejen lyckas hålla den här klassen när det verkligen gäller i morgon kommer hon inte att behöva oroa sig för någonting alls.

Dagsform: Het.

Erik Grönwall - ”Thriller”

Inte alls den knock som många nog hoppats på och kanske även väntat sig. Trots östempot i låten saknar Grönwall eget driv och ägnar allra mest scentid åt att huka bredbent som ett bergstroll med magknip – samtidigt som de höga tonerna i refrängerna försvinner långt ut i stratosfären.

Men när han i sin tredje omsjungning hittar in i låten känns allt bekant och stabilt igen.

Dagsform: Ljummen.