”Det är inte ett dugg jävla kul att bli gammal”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-21
Trettiotre år i rampljuset. Femtiosex år gammal är Christer Lindarw ännu en av Sveriges klarast lysande showstjärnor — och han har inga planer på att kliva av scenen.
Det har han aldrig haft.
Inte ens när showen var nära att kosta honom livet?…
Året är 1996 och tiden kryper fram. Vivi-Anne försöker att tänka på annat, men oron vägrar lämna henne.
Det är torsdag och skottdag och den lider mot sitt slut. Showen på Börsen borde vara över nu. Hennes son lovade att ringa efteråt, lugna henne, intyga att allt är bra. Hon hade så gärna velat att han skulle ställa in. Att uppträda med influensa och fyrtio graders feber är rent vansinne. Men After Dark har varit igång länge, fler föreställningar än man kan räkna till. Tjugo år i år. Vivi-Anne känner sin son, blev inte överraskad när han protesterade – ”tänk mamma, så många som köpt biljetter. Åttahundra personer som planerat och sett fram emot. Som skulle bli besvikna. Det går bara inte.”
The show must go on.
Och minuterna blir timmar medan telefonen inte ringer.