Det här är så bra att man tappar andan

Markus Larsson

Seinabo Seys beats färgas av djup blues

helskärm

Seinabo Sey

For Madeleine (ep) Universal

SOUL

”Vad är svensk soul för dig?”

Seinabo Sey fick frågan i radio­programmet ”P3 Soul” med Mats Nileskär.

Hon svarade lugnt:

”Inget, jag tycker inte att det finns.”

Och när man lyssnar på hennes musik börjar man stilla undra vad svensk soul bestod av innan Seinabo Sey släppte sin första singel. Det mesta känns futtigt i jämförelse. Eller åtminstone felmärkt.

Lauryn Hill influerar

När Seinabo Sey var 15 år flyttade hon från Halmstad till Stockholm och började på Fryshusets soullinje. Fryshuset har haft flera namnkunniga elever genom åren, däribland Sebbe Staxx och Linda Pira.

Sey har nämnt Lauryn Hill som en av sina första och största influenser. Och likt en ung Lauryn verkar hela musikhistorien vara hennes lekplats. Men där Lauryn Hill alltid haft rootsreggae och Bob Marley som basämne färgas Seinabo Seys melodier och beats av djup blues och Nina Simone.

Gospel

Ep:n ”For Madeleine” innehåller de två nya låtarna ”You” och ”River”, där just Nina Simones ”Sinnerman” spökar i det smattrande pianot, samt en alternativ version av ”Hard time”.

Alla tre förstärker en mer andlig sida av Seys musik. Det är nödvändigtvis inte gospel som religion. Det låter snarare som gospeln i Quentin Tarantinos ”Django unchained” - kamp­musik med pistolskott.

Det är så bra att man ofta tappar andan.