Kim Anderzon: Jag tar en dag i taget
Uppdaterad 2014-10-25 | Publicerad 2014-09-06
Folkkära skådespelaren om kampen mot cancern
Kim Anderzon har slutat med cellgifterna.
Nu överväger hon att ge upp även den alternativa cancerbehandlingen.
– Jag tar en dag i taget, säger hon.
Kampen har pågått i över ett och ett halvt år.
Efter en tids smärtor fick Kim Anderzon, 71, beskedet under påskhelgen förra året: hon hade en tumör i ryggen.
Strålning och cellgifter gav inte effekt, uppger hon.
– Det har jag slutat med. Man mår jättedåligt av det, kroppen tar stryk. Jag vill inte ha några mer gifter, säger hon.
Reste till Tyskland
I stället har hon rest till en klinik i Tyskland som erbjuder alternativ behandling.
Behandlingsformerna har bland annat varit upphöjd kroppstemperatur och att få malört intravenöst. Under den senaste Tysklandsvändan behandlades hon åtta veckor i sträck och kom hem för ungefär en vecka sedan.
– Smärtorna har de fått bukt med i Tyskland. Jag höll på att aldrig komma hem, det var så mycket behandling jag fick där som jag inte kan få i Sverige, säger hon.
Det kostar ungefär 40 000 kronor för en tvåveckorsbehandling, enligt tidigare uppgifter.
– Det blev dyrt, jag har fått en gedigen faktura nu, säger Kim Anderzon.
”Jag tar en dag i taget”
Nu överväger den folkkära skådespelaren att inte återvända till Tyskland för fortsatt behandling.
– Jag inte vet om jag åker dit något mer, nu har jag varit där ganska länge. Vi får se hur det blir, jag tar en dag i taget.
Hur mår du just nu?
– Jag mådde inte så bra fram till teaterrepetitionerna i torsdags. Men repetitionerna blev som en vändpunkt. Sedan jag kom hem från Tyskland har jag mest legat i sängen, men nu är jag uppe och har fått nytt mod, ny energi, säger hon.
Den 19 september har ”Den skalliga primadonnan” nypremiär på Boulevardteatern, där Anderzon gör en av rollerna.
– Eftersom jag är sjuk är det min morot, glädjekicken i livet. Det är viktigt att ha den så det inte bara kretsar kring sjukdomen, då tror jag att man lätt kan bli deprimerad. Men det är inte jag. Jag är fylld av glädje, inte minst från alla vänner och kamrater. Jag är verkligen inte världens friskaste men jag tror att jag är det. Och med det kommer man väldigt långt, säger hon.