’De är galnare än japanerna’
Uppdaterad 2013-02-03 | Publicerad 2013-02-02
Yohio om sina svenska fans: De springer & hoppar på en
Han har seglat upp som favorit och jagas av fansen.
Japan-stjärnan Yohio chockas av hysterin i Karlskrona.
– Svenskarna är mycket galnare än japanerna, säger han till Nöjesbladet.
Yohio, som redan är känd i Japan, tog Karlskrona med storm under genrepet i går kväll.
Publikundersökningen resulterade i att 17-åringen från Sundsvall fick allra flest röster, 38 procent. Samtidigt tror de svenska spelbolagen att han kommer att gå direkt till final.
– Det bådar gott och numret kändes väldigt bra. Eftersom jag kommer med något nytt samtidigt som det är en rätt oskyldig låt tror jag folk tar in det bättre. Barnen gillar numret eftersom det är väldigt färgglatt. Jag ser ut som en sockerpuff, säger han.
”Hysteriskt”
I går flockades fansen utanför artisthotellet och Telenor arena. När artisten visade upp sig omringades han genast av anhängare.
– Det var första gången som det var så hysteriskt i Sverige. Jag var ganska oförberedd på det. Även om de japanska fansen är fanatiska så är de lugna av sig när de träffar artister. Svenskarna är mycket galnare, de skriker för full hals, de springer mot en, de hoppar på en, säger han.
”Trångsynta”
Med sin androgyna stil i musikgenren Visual Kei sticker Yohio definitivt ut. Något som inte bara varit positivt i Sverige.
– Svenskarna är ganska trångsynta så de kommer med mycket hat. De har svårt att förstå stilen och tror att man är homosexuell. Det har ju varit många som ropat jävla bög och sånt, säger han.
Han fortsätter:
– Men då försöker jag förklara att det här är ju en stil som är som glamrocken på 80-talet. De hade också massor av smink och hår, killarna hade läppstift på sig och höll på. Om man tittar på gamla klipp med typ Europe så ser ju de bögigare ut än vad vi gör, säger Yohio.
Under veckan har artistens röst varit i farozonen. På en av fredagsrepetitionerna mimade han genom en hel låt för att spara på rösten.
Yohio har fått läkarvård för att råda bot på sin torra hals och hesa röst.
– Det är fortfarande lite kvar. De första dagarna var det som mest intervjuer och jag pratade ständigt. Och när jag inte pratade repade jag, säger han.