”Eminem är rapparen i mitt liv”

Nöjesbladet hittar en ny sida av myskungen Ernst Kirchsteiger

Vi är vana med att han inspirerar oss.

Men vad inspirerar honom?

Nöjesbladets Niklas Strömberg satte sig ned med myskungen Ernst Kirchsteiger för ett samtal om politik, hiphop och döden.

Vilken låt grät du till senast?

– När Amanda sjöng ”True colors” i ”Idol”. Nästan hela hon krackelerade. Då trillade tårarna. Jag var så glad!

Röstade du?

– Tio gånger, minst!

Vad lyssnar du på annars?

– Jag är allätare. Anpassar musik efter mina behov. Musik är som en mental flyväst för mig. Vill jag komma upp ett steg sätter jag på Robyn högt så att det dånar.

Hiphop?

– Nej. Eller jo, mina söner är intresserade av hiphop och via dem har jag lyssnat på den här vita amerikanska killen som också är en begåvad skådis. Vad heter han?

Eminem?

– Ja, ja. Han är begåvad! Eminem är rapparen i mitt liv.

Är du feminist?

– Det är jag säkert. Jag har något slags rättspatos och tänker mycket på rättvisa och hur vi ska förhålla oss till varandra. Att tjejer tjänar mindre än killar är för mig helt sjukt. Det är så medeltida och jävla konstigt. Vem kommer undan med det? I Sverige har vi ju kommit långt vad gäller rättvisa, men vi ska inte nöja oss med det.

”Politiken är förändrad”

Är du politiskt intresserad?

– Ja, men jag är fruktansvärt ointresserad av tävlingen inom politiken. Men sakfrågor är intressanta. Jag kommer ju från Degerfors, den rödaste kommunen i Sverige.

Då förutsätter jag att du är röd.

– Behöver du inte göra. Politiken är förändrad. Det som en gång var en sanning hos ett parti är nu en sanning för ett helt annat parti. Det fanns en tid då solidaritet stod för något, men nu vet i sjutton vad det står för.

Är du som Ulf Lundell, en social­demokrat som saknar ditt parti?

– Ja, det är nog en korrekt beskrivning.

Bör Juholt avgå?

– Svårt. Han har helt klart politisk kapacitet, det tror jag. Men man kan lugnt säga att det skitat till sig lite.

Vad händer efter döden?

– Då lever vi vidare i våra barn. Så länge mina söner och eventuella barnbarn sitter och asgarvar och tänker på mig lever jag.

Vad är du rädd för?

– Sjukdom. Det naturliga åldrandet och döden är jag inte rädd för, det är logiskt.  Och vi får inte göra döden till ett misslyckande. Bara för att vi bryr oss så mycket om hälsa är det ibland som om vi förväntar oss att leva för alltid. Då blir döden ett misslyckande, men det är den inte. Sjukdom och olyckor är däremot en helt annan resa.

”Hon var rufsig i håret”

Vad är kärlek?

– Ph! Svårt. Kärlek mellan man och kvinna, eller man och man eller kvinna och kvinna är verkligen på ett djupt plan. Det är något man bara kastar sig ut i. Satsar. En skön varm känsla jag gärna utsätter mig för.

Vilken var den senaste komplimang du gav din fru?

– Det var i morse. Att jag tyckte hon var söt. Hon var rufsig i håret och lite kuddskrynklig ansiktet.

Du gillar den nyvakna looken.

– Ja, verkligen. Och det är ju en glädje att hon finns där när jag vaknar.

Vad tänker du när du ser dig själv i spegeln?

– Att jag ser en man som börjar få någon sorts grävlingsfrisyr och får höra att han ser ut som George Clooney efter att han skaffat skägg.

Det är ingen dålig referens!

– Nej, egentligen inte.

Verkligen inte, tror jag många av världens kvinnor skulle säga.

– Haha! Men jag är äldre än han, rent logiskt är det han som är lik mig. Haha! Men jag ser en åldrande man i spegeln. Och jag gillar det jag ser. Jag är nöjd med att bli äldre.

En jobbig tid

Hur ofta misstas du för att vara Kristofer Lundström, programledaren för ”Kobra”?

– Det händer inte så ofta längre. Men under en period var det rent för jäkligt. En gång fick jag verkligen övertyga en bibliotekarie att jag inte är Kristofer.

Har du testat någon drog?

– Snus, cigaretter och alkohol. Inget annat. Jag har jobbat med mentalvård och sett många ungdomar som gått in i livslånga psykoser efter en enda sommar med användande av hasch. Jag kan bli lite rädd för den förflackade attityden kring droger. Det finns inget fränt eller ballt med det där.

Vilken nyhetshändelse har engagerat dig mest i år?

– Norge. Jag fick sätta mig ned när jag hörde det där. Jag satt i över en timme och tänkte: ”Vad i helvete är det som hänt? Hur sjuk är man?” Det är extremt fascinerande med psykologin bakom det där obegripliga.

Vad önskar du dig i julklapp?

– Grejer intresserar mig inte. Men upplevelser. Kanske en konsert. Eller ja, böcker är alltid kul. Och musik.

En skiva med Eminem?

– Absolut. Och gärna med ett riktigt bra texthäfte. Ibland går det ju så snabbt att man inte hinner med. Men jag inbillar mig att det finns mycket bra saker i hans texter. Vad säger grabben, egentligen?

Vilken är den bästa present du gett bort?

– När mina barn var inne i en legoperiod, vilket för övrigt innebar att jag gick upp för att kissa på nätterna med livet som insats, vet du hur ont det gör att trampa på en legobit?, köpte jag ett sjörövarskepp i lego till min son Sebastian. Glädjen i hans ögon var obeskrivlig.

Har skor ibland

Som mannen som gett barfota fötter ett ansikte, vad gör ondast att trampa på?

– Jag har skaffat mig någon slags läderhud. Men legogubbar är inte kul.  Sen går jag inte barfota hela tiden. Men folk kanske tror det. Det har faktiskt hänt att någon lite full kille kommit fram i mitt i november och bara:

–”Tjenare, Kirchsteiger. Fan, är du barfota!”