Här skapades monstret

Så blev Mr Lordi hårdrockare - pappan bjuder in Aftonbladet

ROVANIEMI-HELSINGFORS

Lordi var i kris.

Bandmedlemmar tvingades samla tomburkar för att ha råd med gitarrsträngar.

Sedan kom Eurovision Song Contest.

Här är historien om hur bandet fick namnet Lordi - och hur de desperat försökte rädda karriären.

Aftonbladet skickade Ronnie Sandahl till en stad vid norra polcirkeln där jultomten har fått konkurrens.

Han kom hem med den omaskerade sanningen.

Monstrets skapare har snälla ögon.

Efter en stunds tvekan släpper Mr Lordis pappa Tuomo Putaansuu in oss i huset.

Borden i det lilla tv-rummet är täckta av blommor. Huruvida det är gratulationer från pappans 70-årsdag - eller ett resultat av sonen Tomis framgångar i Europa - är svårt att avgöra.

– Jag trodde nog inte att han skulle vinna, säger Tuomo och lutar sig tillbaka i den grönblommiga soffan.

Han berättar långsamt om vinstnatten när grannar och vänner samlades i det lilla parhuset. I ett brunt träskåp står det som världspressen har jagat under den senaste veckan: bilder på den mystiske Mr Lordi.

En mörkhårig grabb som förvirrat tittar in i kameran. En blyg pojke i studentmössa och sandfärgad kavaj.

Historien börjar här.

Här, i tv-rummet, upptäckte en tio år gammal Tomi Putaansuu hårdrocken.

Tillsammans med barndomsvännen Petri Kangas brukade Tomi sitta i timmar framför tv:n. Familjen var en av få som hade kabel-tv. Sedan försökte de härma sina idoler.

– Vi hade burkar som trummor och marsipanpinnar som trumstockar, berättar Petri för den finska tidningen Ilta Sanomat.

Intresset växte. När Tomi började högstadiet bytte han klädstil. Mörka kläder. Stora kedjor. Samtidigt fick han smeknamnet Lordi.

Det var en eftermiddag i sjuan. Tomi besökte kompisen Pete Riski. Han bar som alltid svarta kläder. När Petes mamma fick syn på honom utbrast hon:

– Åh, här kommer lorden igen.

Nitton år senare skriker 80000 finländare samma smeknamn på Salutorget i centrala Helsingfors.

Senare under kvällen tar bandet emot fansens jubel på nattklubben Onnola. Skriken är öronbedövande.

Tomi Putaansuu anstränger sig för att inte le bakom masken.

Ett år tidigare hade han inga större svårigheter att hålla sig för skratt.

Lordi var ett band i kris.

Debutplattan "Get Heavy" sålde visserligen platina.

Bandet hade funnits sedan några av medlemmarna träffats under en kryssning arrangerad av Kiss finska fanclub.

Under våren 2003 hade Lordi gjort sig ett namn. Inte minst på grund av utmanande eldshower. I mars spelade de på rockklubben Nostori i Helsingfors. Plötsligt spred sig rök i lokalen.

Fyrverkerierna hade orsakat en brand under scenen.

Nästa dag spelade bandet på EMMA-galan (finska motsvarigheten till Grammis) i Helsingfors Kulturhus. Även denna gång tvingades arrangörerna rycka in med brandsläckare.

I direktsänd tv.

– Den våren skaffade Lordi ett rykte om sig: att de lämnade brända scener efter sig, säger Mikko Räsänen, nöjesjournalist på Ilta Sanomat.

Men när monstren från Rovaniemi släppte sin andra platta var intresset svalt. Hårdrockspubliken var tveksam till om Lordi var ett band att ta på allvar.

Tomi Putaansuu försörjde sig i stället genom att rita storyboards för ett filmbolag.

Andra i bandet levde än mindre glamouröst.

– Jag tvingades samla tomburkar för att ha råd med gitarrsträngar, har gitarristen Jussi Sydänmaa berättat.

Monstertrenden såg ut att vara över.

– Skivbolaget verkade ha tröttnat. Om inte denna plattan hade funkat så hade det nog inte blivit fler skivor, säger en källa med insyn i skivbolaget.

Till slut lade skivbolaget SonyBMG fram ett förslag: delta i den finska uttagningen till Eurovision Song Contest.

– Det var en desperat åtgärd för att Lordi skulle hålla sig kvar i rampljuset, säger en källa.

Tomi Putaansuu var först skeptisk, men insåg snart värdet i att medverka. Det kunde ju inte bli värre.

Regnet faller hårt över Rovaniemis gator.

Våta vindar drar in från norr. Drivor av daggmaskar ringlar fram genom det smutsiga vattnet.

Detta är staden vid norra polcirkeln som ståtar med världens nordligaste McDonalds-restaurang. Medeltemperaturen ligger kring nollpunkten.

Här skapades monstren.

– När vi startade nya band ritade han alltid logotypen först. Tomi har alltid tyckt att logotyper och klädsel är precis lika viktigt som musiken, säger barndomsvännen Petri Kangas till Ilta Sanomat.

Men Tomi har inte musiken i blodet.

– Jag är helt tondöv, säger pappa Tuomo, där vi sitter i tv-rummet. Men jag har aldrig satt mig emot Tomis musikintresse.

Gillar du din sons musik?

Efter tung pust säger han:

– Jag kan lyssna på den.

Mitt under intervjun stormar en släkting in.

– Tomi ringde, säger han.

Pappa Tuomo tittar frågande på honom.

– Aftonbladet har publicerat bilder på honom utan mask. Därför vill han att ni lämnar huset. Intervjun är över.

Rovaniemi har två ansikten.

Båda bär mask.

Santas Park är beläget några hundra meter från Mr Lordis föräldrahem. Hit kommer mer än 400000 turister varje år.

I restaurangen kan man äta renköttspizza.

Vi står i jultomtens rum och ser hur vuxna människor - mestadels asiater och tyskar - skakar av nervositet när de tar tomten i hand. Jultomten frågar turisterna, en efter en, om de har varit snälla. Det har de oftast. Sedan förevigas de tillsammans med jultomten. Fotografiet kostar 200 kronor.

När det är min tur lägger jultomten sin hand på min axel, den är stor som ett rabarberblad.

-Lordi? Ja, honom känner jag, säger han.

Tomten luktar svett.

Han är stor och tung, antagligen tyngre än Mr Lordi.

– Jag tittade på finalen med tomtemor och tomtenissarna i min hemliga bostad på Öronfjället. Vi blev alla väldigt glada. Om jag känner konkurrens? Nej, nej.

Sedan rättar han till lösskägget och frågar om jag varit snäll.

Det har jag.

Borgmästaren Mauri Gardin är en av få vuxna människor som fortfarande tror på tomten.

När jag frågar hur det kommer sig att Rovaniemis två främsta ambassadörer båda bär mask svarar han:

– Mask? Tomten har ingen mask. Han är mer än hundra år gammal. Jag har svårt att säga vem av dem som är viktigast för Rovaniemi. Jultomten tillhör den äldre generationen, Lordi är framtiden.

Den nivån är det.

Kommunhuset ser ut som en skolåda. Det gör nästan allt i Rovaniemi. Under andra världskriget brände tyska styrkor ned hela staden. När kriget var över byggdes staden snabbt upp igen. Det syns.

– Mr Lordi är en väldigt viktig man för Rovaniemi. Därför tänker vi hedra honom med ett torg. Och han ska få en tomt i kommunen. Hur stor? Hur stor han vill.

När Gardin får frågan om han har sett Tomi Putaansuu utan mask säger han:

– Jag vill inte svara på det.

Tystnaden i Rovaniemi är nästan lika tät som regnet.

Få vill berätta historier om Tomi. Ingen vill avslöja mannen bakom masken. Jag borde kanske inte vara förvånad.

Kvällen innan blev jag varnad. Vi besökte Lordis stambar Grande. I ett hörn, under tv-apparaten som visade en repris av Eurovision Song Contest, satt en man.

Han presenterade sig som Toni och drack vodka med ananasjuice.

Först efter att ha fått se mitt pass ville Toni prata med mig. Men inte om Lordi.

– Försök du. Gör det. Gå ut på gatan och fråga folk om Tomi. Vet du vad du får till svar?

Han förde tummen och pekfingret mot läpparna och drog igen dem som en dragkedja.

– Hela Rovaniemi värnar om hans integritet. Fattar du? Vi skyddar honom.

Toni tände en cigarrett och drog handen genom stubbfrisyren. Sedan sa han:

– Du har inte varit i Finland förut, va?

Margit Pudas-Timmonen är bildlärare i Tomi Putaansuus gamla mellanstadieskola. Hon sitter med skolkataloger i ena handen och mobiltelefonen i den andra. Efter att ha pratat några minuter med rektorn Kari Vakkori vänder hon sig mot mig.

– Tyvärr, jag får inte visa bilderna från när Tomi gick i skolan.

Det är rektorns order.

Margit talar däremot gärna om hur han var.

– Under lektionerna satt han alltid och ritade monster i sina skolböcker. Men lärarna lät honom hållas, så länge han hängde med i skolarbetet.

Klassföreståndaren Matti Nortamo minns ett samtal från Tomis kristna mamma Aino.

– Hon var orolig över att Tomi alltid målade dessa hemska monster. Vi lät henne förstå att han en dag kanske skulle få användning av sin kreativitet.

Regnet har upphört, men mörka moln hänger som klasar över våra huvuden. Vi kör mot kyrkan. Gatorna är lika tomma nu som tidigare.

Det är Kristi himmelsfärdsdag och prästen Kari Yliräisinen predikar:

– Den riktiga lorden, det är Jesus Kristus. Det var just i dag, på Kristi himmelsfärdsdag, som Jesus blev upphöjd till "The Lord".

Jag tänker att rockgruppen Lordi väl blev det redan för en vecka sedan.

När vi tar oss ut genom kyrkans väldiga portar har himlen åter öppnat sig över Rovaniemi.

Hallelujah.

Hårdrockarna Lordi – år för år

Ronnie Sandahl