Briljant ”Glada änkan” av Dorsin

Jens Peterson

helskärm

Vad är det här?
Operett? Musikteater? Fars? Vi är på vår kungligaste opera - men opera är det inte.
Äh, strunta i etiketter. ”Glada änkan” är utomordentligt underhållande och gapskrattsrolig. För alla.

Henrik Dorsin har skakat om ”Glada änkan”, behållt Franz Lehárs melodier och stommen i intrigen. Men det utspelas inte i Paris 1905 utan på Stockholmsoperan i dag. Titelrollen Hanna Glawari är en berömd sångerska som inte uppvaktas av friare som vill åt hennes arv utan av operachefer som vill skriva kontrakt för att hon säljer biljetter.
Dorsins manus är smart. Elegant. Briljant. Hans sångtexter är fenomenala och rör sig över hela skalan, från svidande satir till sentimental romantik som tar tillvara hjärtat i de tidlösa melodierna.
Henrik Dorsin är mycket bra i rollen som operachef. Han är med väldigt mycket och det här kan stundtals kännas som en lyxig privatteaterkomedi av bästa sort. Men det finns en poäng med att ”Glada änkan” spelas på Operan.

Lokalen är viktig. De stora resurserna med en stark orkester och maffiga körer. Scenografin. Till och med textningsapparaten har fått en kul roll i Dorsins finurliga manus. Operasångerna bidrar också på flera vis. Ibland blir det en kul kontrast mellan de högtidliga rösterna och de mycket vardagliga sångtexterna. Dorsin lyckas rimma på ”rycker i baguetten”.
Miriam Treichl är mycket rolig som operachefens assistent Catharina. Elin Rombo tar tillvara både humorn som divan Hanna Glawari, och den stora passionen i ”Änkevalsen”. Danilo som hon ska paras ihop med är nu en radikal regissör från förorten, och Maxim är en pizzeria i Hökarängen dit han går för att tala pretentiöst med yngre kvinnor.
Kampen mellan konst och kommersialism är en viktig del i föreställningen. Hur publikfriande ska operan vara? En rival till operachefen är arrangören Leif ”Fisken” Hermansson. Han driver ”Fisken & Co” som vill sätta upp ”Glada änkan” i Globen.

Den här fantastiska föreställningen i regi av Ole Anders Tandberg skulle nog kunna spelas på många scener. Men nu är det Kungliga operan som varit smarta nog att låta Henrik Dorsin blomma ut i sin unika mix av kärlek till kupletter och dagsaktuell revyhumor som slår åt olika håll. I en sång om jobbiga divor rimmas:
”Bara för de kan sjunga en stump
beter de sig som Donald Trump”.
Nu avslöjas inga fler skämt. Gå och se.