Och vips – så var det inte vispgrädde längre

helskärm

Det går ju att krångla till vad som helst.

Vispgrädde, exempelvis.

Här på bilden ser du sju gräddförpackningar.

Men bara två är på riktigt.

Fyra är fula fuskare och en vacklar omkring på gränsen.

Egentligen är det världens enklaste grej:

Man skummar grädden av mjölken, hettar upp den till 80 grader hastigt för att bli av med bakterier och häller upp i förpackning. Voila!

En vispgrädde med 40 procent fett.

Men så simpelt kan vi ju inte ha det. Hmmm, låt oss tänka ut ett krångligare sätt att göra vispgrädde.

Jag vet! Man tar bara en del av den feta grädden och låter resten vara vatten eller mjölk – vad vet jag? – och hettar upp till 135 grader. Då håller vispgrädden 16 dagar längre, nämligen.

Men det blir inte samma konsistens, förstås.

Det kan man lösa genom att tillsätta rödalger som förtjockningsmedel. Rödalgerna, eller karragenan som det står på förpackningarna om det inte bara står E 407, används som förtjockningsmedel lite här och där.

I tandkräm och schampo, till exempel. Det bildar ett slags gelé.

Jag påstår inte att karragenan är farligt, det har använts i evigheter som förtjockningsmedel.

Men vad i helskotta gör di där rödalgerna i vispgrädden?

Vem behöver dem?

Det finns ju redan en förträfflig produkt utan några jämrans röd-alger och det borde vara just den förträffliga produkt som får kallas vispgrädde och inte Icas, Coops, Arla kökets och Skånemejeriers så kallade ”vispgrädde”.

Willys vispgrädde virrar omkring just i gränslandet och har sänkt fetthalten till 38 procent men utan att baka sand och vatten-kaka med alger.

Vill du dra ner på fetthalten så ta själv och byt ut en liten del av grädden mot mjölk.

Vad priset beträffar är fuskarna dessutom en hel del dyrare än de äkta varorna.

Släng nu ut de där extremt onödiga fuskvarianterna ur kylskåpet och köp riktig grädde i stället.