Person – en parente(s)?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hans bok har spolats ren från person­angrepp

24 OKTOBER 2007. I sitt sista, 467 sidor långa, budskap till folket söker Göran Persson försoning.

Ur politiska konflikterna, exempelvis med LO, växer samförstånd: Persson och Bertil Jonsson sida vid sida. Den gamle LO -ordföranden kommer att bli överraskad.

Perssons biografi har spolats ren från personangrepp. Några små öar av fiendskap flyter förbi för att vi ska minnas hur det var förr: Lars Leijonborg, Jan Nygren, Sten Andersson, Carl Bildt. Annars välvilja.

Fridsfurste

Hans statsråd var på det hela taget kloka och handlingskraftiga. Också borgerligheten var hedervärd. Samarbetets pionjärer inom vänsterpartiet prisas liksom miljöpartiets ledarskikt. Den avgångne statsministern planerade regeringsallians. Nu kan det sägas.

De världens stora som Persson samtalar med får goda betyg: intelligenta som George W Bush, förtroliga som Blair eller oändligt kloka och med god aptit som Helmut Kohl.

Persson nuddar inte ens vid de hårdföra personomdömen, som dukas fram i Erik Fichtelius digra samtalsböcker. Den gamle politiske härskaren vill förvandla sig till fridsfurste. Snarare välmenande eller en aning komiskt än trovärdigt.

Ur boken växer frågan: Hur kommer Göran Persson att placeras i socialdemokratins historia?

Enligt biografin skrev sig Persson fem uppgifter som partiledare: Full sysselsättning. Grönt folkhem. Satsningar på kunskap. Östersjöpolitik för framtiden. Rättvis ekonomisk fördelning.

Facit: Han förlorade valet 2006 på frågan om arbetet. Den ekonomiska utjämningen har stagnerat. Kunskapslyftet var en viktig jämlikhetsreform, annars tunt med kunskapsreformer. Östersjömiljardernas nytta är okänd.

Som positiv sammanfattande insats finns Perssons hållbara samhälle. På gårdagens presskonferens byggde Persson, helt i sin ordning, ett litet grönt monument. Det kan också symbolisera hans framgångsrika tid som EU-ordförande 2001. Han medverkade till att göra miljön till Europas huvuduppgift, tillsammans med unionens utvidgning och arbete.

Inför decenniets största konflikt, Irak-kriget, vill Persson framställa sig som den genomskådande och kritikern. I verkligheten försvarade han Bushs krigsföretag tills bara månader återstod innan bomberna föll.

Solidarisk med Israel

Det mest passionerade avsnitt glöder av solidaritet med staten Israel. Historieskrivningen blir bitvis både genant ensidig och felaktig. Persson, märkbart okänslig för palestiniernas villkor, vill till exempel göra gällande att ett fredsavtal var på väg att skrivas under på Harpsund. Arafat kom i vägen.

Frågan som boken kommer att ställa är: Blir Perssons tioåriga ledarskap en parentes i den socialdemokratiska historien?

Perssons huvudbudskap den här gången är ett annat: älska mig för den jag ville vara.

OS