Det nya arbetarpartiet är moderat nyspråk
”Om jag hade velat tillhöra ett arbetarparti så hade jag gått med i socialdemokraterna."
Det säger den moderate riksdagsmannen Patrik Norinder i TV4-reportern Ulf Kristoffersons bok "Fredrik Reinfeldt - i huvudrollen".
Norinder känner sig inte hemma i det nya arbetarpartiet, som moderaterna numera kallar sig. Han må vara en politiker på väg ut, men är inte ensam om sin åsikt.
Medlemmarna förefaller acceptera det mesta i partiets förvandling under Fredrik Reinfeldts ledning. Men många har liksom Norinder svårt med begreppet arbetarparti. Åtskilliga "gamla" moderater tycker att det är att gå för långt. Det framgår av de böcker om "de nya moderaterna" som kommit ut den senaste tiden (anmälda på denna sida 17/7). Förutom begreppet arbetarparti är många också skeptiska till den omsvängning partiet gjort i synen på facket och arbetsrätten. Att höga partiföreträdare plötsligt kallar sig kollektivavtalsfantaster och inte längre tycker att las - lagen om anställningsskydd - är något problem har fått traditionella moderater att sätta sherryn i vrångstrupen. Men om det är priset för att bli av med Göran Persson så får det väl passera.
Syftet med att kalla sig arbetarparti är naturligtvis att locka till sig väljare från socialdemokraterna. I politik är det mesta tillåtet, så det kanske inte är något att moralisera över. Däremot är det viktigt att granska vad de menar. Norinder och andra tycks ha fått för sig att det handlar om att moderaterna vill vara ett parti för arbetare eller till och med för arbetarklassen. På den punkten kan de vara lugna. Moderaterna talar inte alls om att ta tillvara just "arbetarnas" intressen när dessa kommer i konflikt med andra samhällsgruppers, till exempel kapitalägare. Så uppochnervänd har politiken inte blivit.
Däremot vill de vara ett parti för "dem som arbetar". De säger inte arbetareparti, utan arbetarparti. Det lilla "e:et" som skiljer orden åt är viktigt.
Avgränsningen sker mot dem som lever på "bidrag". Alla som har ett arbete ska få det bättre på bekostnad av dem som befinner sig längre ner på samhällsstegen; arbetslösa, förtidspensionärer, socialbidragstagare. Under slagordet "det måste löna sig att arbeta" vill moderaterna göra det svårare att klara sig på bidrag och ersättningar. Däremot ska de som arbetar få sänkta skatter - en tusenlapp i månaden utlovas. Den fabriksarbetare som blir av med jobbet och som får klara sig på a-kassa ska få sin levnadsstandard sänkt. Arbetskamraten som fick behålla jobbet ska däremot få det bättre. (Även om skattesänkningen till stor del äts upp av höjd fackavgift med mera.) Så ska klyftan mellan människor vidgas från båda håll.
Den skötsamme arbetaren ställs mot den late bidragstagaren. Det är ett klassiskt sätt att försöka slå sönder solidariteten i samhället och inom arbetarklassen. Det fungerar för högern i andra länder, fast där brukar man även rikta udden mot invandrare.
Det kanske går hem även här. Även om det moderata nyspråket också förvillar en och annan "gammal" moderat.