Invasion istället för fredssamtal
Västmakterna bär ansvar för en israelisk krigföring helt utan proportioner
Måndag 5 januari 2009. Med ett snabbt, brutalt militärt snitt styckar nu den israeliska militären Gaza i små bitar. När flyget bombat sönder tillgängliga mål och flottan skurit av hjälpsändningar till Gaza blev tiden mogen för de israeliska markstyrkorna.
Den israeliska journalisten Gidoen Levy beskriver sitt lands regering som ”enfaldig”, oförmögen att tänka annan än i ”död och svält”. Ändå, regeringen och krigsledningen måste ha gjort en moralisk och en politisk strategi för denna länge förberedda militära attack.
Kan räkna med beskydd
Trots massdöd, långvarig fattigdomsalstrande blockad och söndersmulade hus, moskéer och myndighetsbyggnader (från universitet till statistiska centralbyrån) kan Israel räkna med västvärldens beskydd. USA blockerar de mildaste resolutioner i FN. EU:s ordförandeland kallar bombkriget för ”defensivt”.
Stormakternas ursäktande och överslätande väger tyngre än människorätts- och biståndsorganisationers protester mot kriget.
De ledande västmakterna har, med rätta, fördömt Hamas bombattacker mot civila israeler men praktiskt taget aldrig attackerat den mer än fyrtioåriga ockupationen, de ständigt utvidgade bosättningarna eller mot den mur som skär genom palestinska områden.
Två uppgifter
Genom undfallenheten mot Israel, den dubbla bokföringen, bär västmakterna ansvar för en israelisk krigföring, helt utan proportioner.
Politiskt ger sig Israel rimligen två uppgifter. Den mindre: att bomba Hamas till underkastelse. Den större: att avskräcka Syrien och Iran, som ger bistånd åt Hamas. Utsvältningen av Gaza har inte, som planerat, drivit folket att resa sig mot Hamas. Bombkriget blir säkerligen lika negativt. Militär styrka ska tvinga Hamas skriva under nya, kanske förödmjukande, stillestånds -avtal. Frågan blir då: vad är Israel berett att erbjuda? Den samarbetsvillige, delvis väststyrde palestinske presidenten Abbas har i praktiken inte uppnått något annat än mer bistånd. Som om den palestinska frågan bara gällde humanitära villkor, inte politiska.
Israel skräms av ett nationellt hot, representerat av Syrien, Iran, Hizbollah, Hamas.
Egypten beroende av USA
I denna geostrategiska strid kan Israel, utöver det amerikanska stödet, också räkna med arabiska länder som Egypten, vars korrupta regering är ekonomiskt och militärt beroende av USA.
Den stora regionala maktbalansen riskerar rubbas av de blodiga attackerna mot Gaza. Befolkningen, inte minst i Egypten mobiliseras både mot Israel och sina egna regeringar.
Ännu ett argument för omvärlden, och den hittills bleka stormaktskvartetten, att tvinga fram eldupphör, (övervakat av FN och EU) och garantera massivt stöd till den utsatta palestinska befolkningen. Med det större målet att nå fram till fredssamtal för den tvåstatslösning, som är förutsättningen för något mått av fred i regionen.