KAPITALISMEN FALLER SÖNDER
”Det är hög tid att byta ut "Wall Street-socialismen"
12 oktober 2008. I motsats till den uppburna ekonomkåren förutsåg några av de något förtalade amerikanska författarna tidigt den virvlande intensiva ekonomiska krisen. I Don DeLillos Cosmopolis svindlar unge Manhattanmäklaren Eric Packer bort sin måttlösa förmögenhet på ett enda mardrömsdygn. I Richard Fords Som landet ligger släpar sig Frank Bascombe plågat runt i New Jersey. Han är frånskild, lider av sviterna av prostatacancer och plågas av ett allt eländigare liv som fastighetsmäklare.
De båda amerikanerna går inte lika långt som Nobelpristagaren Le Clézio: ”Jag hatar pengar. Penningsedeln representerar allt som inskränker och begränsar”. Så programmatiskt vackert kan det låta: ”Jag skriver för att orden inte längre ska vara penningens slavar”.
”Kapitalismen har blivit galen”
När Horace Engdahl öppnade den tunga akademidörren och förkunnade Le Clézios pris satt jag symboliskt nog på krogen med delar av franska ambassaden. Vi hade hunnit med några uppskattande ord om Nicolas Sarkozys stenhårda kritik av den anglosaxiska kapitalismen. Presidenten kan ändå inte mäta sig med Ségolène Royal, en gång socialisternas presidentkandidat, numera på jakt efter ledarskapet i partiet: ”Vi måste ändra system; kapitalismen har blivit
galen”, säger hon och önskar sig en ekonomisk modell, befriad från ”finansiella perversioner”.
Jag påminner mig att Mona Sahlin bar Royals supporterarmband senast vi åt lunch. Hon får gärna också bära fram sin franska partikamrats argument.
Ekonomiskt gift
Det kapitalistiska sönderfallet och galenskapen nuddar dimensioner, dramatiska som Berlinmurens fall:
USA nationaliserar finanskapitalets mest emblematiska och traditionstyngda finansinstitutioner. I Storbritannien socialiserar Gordon Brown banker i en takt som påminner något om Attlee-regeringens demokratiseringar efter andra världskriget. Från finanskapitalets hjärta på Wall Street strömmar lånegift rakt in i det ekonomiska kretsloppet i Asien och Latinamerika. Det auktoritärt kapitalistiska Kina håller ett tusenmiljarders skyddsnät runt USA. Den konkursande spekulationsekonomin på Island söker skydd hos Putins Ryssland.
Dag efter dag försvinner drivor av miljarder ner i ett finanssystem. Det svarar omättligt med upprepade börsfall.
Brittiska affärstidningar skriver allvarsamt att USA:s hegemoni är förbi: ”Urholkningen av den västliga moraliska auktoriteten som
inleddes med Irakkriget har snabbt förvärrats”, läser jag i Financial Times.
Enormt bidragsberoende
Fram till för någon månad sedan bekände sig liberala ekonomer till trossatsen att ”marknadens rationella förväntningar” evigt garanterar jämvikt på marknaden.
Numera har marknaden förvandlats till ett sjukförklarat väsende, drabbat av dåligt humör, sviktande självförtroende och ångest. Idéhistorikern Sverker Sörlin använder träffande begreppet ”finans-
biologism”. Marknaden måste söka vård hos staten, EU, IMF, Världsbanken och G7.
Detta väldiga bidrags-beroende och omhändertagande har kallats ”Wall Street-socialism”. En
parodisk variant som går ut på att staten ska hjälpa
rika i nöd med hjälp av löntagarnas pengar.
Tanken är den gamla vanliga, lånad från ekonomhistorikern Galbraiths hästskitsteorem: Om de välbärgade förses med mer kapital så kommer de att utveckla stort produktivt, ekonomiskt skapande som med tiden sipprar ner till vanliga löntagare.
Trovärdigheten för den sortens argument har inte direkt vuxit den senaste månaden.
Demokratins återkomst
Att dagens marknad straffas och drivs att bryta samman fullkomligt är ett perspektiv som förmodligen främst lockar religiösa nyliberaler och vänsterrevolutionärer. Ett mer reformistiskt perspektiv måste utgå från att praktiskt taget
alla är sammanlänkade med den globala kapitalismen. Ett än djupare sammanbrott skulle därför få ohyggliga sociala konsekvenser.
Det nya finansiella system, som måste byggas på ruinerna av det gamla ultraliberala, måste baseras på demokratiskt inflytande och därmed inskränkning av marknadens räckvidd.
Med all säkerhet måste ägandet omfördelas. Finanskrisen ger möjlighet för politikens och demokratins återkomst.
Frankrikes ledande litterära tidskrift, Magazine Litteraire, har bara hunnit med en notis om Le Clézios pris. Månadens
temanummer handlar i stället om Karl Marx, en annan kosmopolit och skarpsinnig uttolkare av vår tid.