Gör inte självmål i EU, Socialdemokraterna
Det var mycket viktigt att Anna Lindh hjälpte de baltiska staterna in i EU”, säger Indulis Berzins. Den dåvarande lettiske utrikesministern fortsätter: ”Tänk efter hur det hade varit i dag om de baltiska staterna inte varit medlemmar av Nato och EU.”
Ungerns utrikesminister vid samma tid, János Martonyi, ger en liknande bild, liksom många andra.
Anna Lindhs och Göran Perssons insatser för EU-utvidgningen var en av de stora framgångarna under Sveriges ordförandeskap år 2001.
Socialdemokratin kan räkna upp många resultat.
Ingvar Carlsson fick in ett särskilt kapitel om sysselsättningen i EU:s fördrag.
Margot Wallström och Kjell Larsson satte fart på kemikaliepolitiken och räddade Kyotoprotokollet när USA hoppade av.
Mona Sahlin förhandlade fram regler om att företag måste samråda med de anställda, ett ”EU-MBL”.
Och så vidare.
Därför är det befängt när den borgerliga regeringen hävdar att de ersatt tveksamhet med en pådrivande Europapolitik. Det räcker med att gå tillbaka till tidningsklippen från juni 2001 för att läsa motsatsen. Både på svenska och på de flesta europeiska språk.
Regeringens retorik ingår förstås i strategin inför EU-valet och nästa ordförandeskap i höst. Det gäller att tona ned vad
Sverige åstadkommit tidigare. Samtidigt ska svårigheterna denna gång lyftas fram så att förväntningarna minskar.
Det borde inte fungera, men socialdemokratin kan vara på väg att oavsiktligt ge Reinfeldt hjälp.
Inför EU-valet i juni väljer partistrategerna att flirta med den EU-kritiska opinionen. Marita Ulvskog står överst på valsedeln och inledningen till valplattformen handlar mer om att begränsa EU:s makt än om att Europa måste ha en stark röst i världen.
Jag förstår ilskan över EG-domstolens Vaxholmsbeslut, men om valrörelsen skulle domineras av kritik mot EU som projekt tror jag Socialdemokraterna gör ett självmål.
Opinionsmätningarna visar att stödet för unionen aldrig varit så stort som nu. Att flirta för mycket med EU-motståndarna kan leda till att (S) tappar mer positiva väljare till borgerliga partier, inte minst med Marit Paulsen och Alf Svensson på valsedlarna.
Det kan dessutom kosta ännu mer i riksdagsvalet. Höstens ordförandeskap sätter återigen EU i centrum för den politiska debatten och slutar bara nio månader innan vi går till vallokalerna. Ska Socialdemokraterna bära med sig bilden av ett EU-negativt parti medan Reinfeldt förhandlar om klimatet i Köpenhamn?
Så borde det inte bli, åtminstone om S-valrörelsen utgår från Mona Sahlins tal på förtroenderådet i november. Hon kritiserade högerdominansen i dagens EU men var samtidigt tydlig om fördelarna med samarbetet.
”Vilken fantastisk möjlighet är inte detta EU som vi nu pratar om!”, sa Sahlin efter att ha beskrivit vägen till 27 medlemmar. ”Den möjligheten måste vi ta vara på”, fortsatte hon och ställde en rad radikala krav på Europapolitiken.
En sådan syn behövs särskilt nu, när den globala kvartalskapitalismen är i kris och alla ropar efter politiska lösningar.
Socialdemokraternas valplattform har många bra delar, men det är viktigt hur kampanjen bedrivs och hur huvudbudskapet låter. Det blir för snävt att inrikta valrörelsen enbart på att stoppa väljarflykt till Junilistan och Sverigedemokraterna.
Partier som vill vinna val måste beskriva sina visioner, inte fastna i kortsiktig taktik.