Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Trygghet viktigare än låsta skatter, Sahlin

5 oktober 2008. En strof av nationalskalden Verner von Heidenstam dök opåkallat upp när jag läste Alliansens budget: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar”. Då, för över 100 år sedan, handlade det om rätten att rösta. Nu handlar det om rösterna.

Finansminister Anders Borg uppträder som en goda gåvors givare till alla. Regeringen spenderar hela 32 miljarder i ofinansierade skattesänkningar och nya budgetutgifter för att blidka väljarna och vända opinionen. Totalt låter regeringen 80 miljarder regna över löntagare, pensionärer, föräldrar, forskare och företag i ett försök att köpa röster.

Det ser inte ut att lyckas. Lika lite nu som på Heidenstams tid går röstköp hem hos folket. 

Firma Reinfeldt och Borg är inte ensamma om köptricket. En luttrad finansminister Kjell-Olof Feldt (s) varnade bittert för partiets svaghet, att i val vara alla goda gåvors givare – och sedan tvingas svika löftena när den ekonomiska verkligheten knackade på dörren. Även Göran Persson provade tricket i 2006 års val och lovade godis åt alla. Minns ni? Nerskalat i kronor blev det bara någon hundralapp till var och en. Väljarna gick inte på det den gången heller.

Strategi för välbärgade

Sänkta skatter är strategin i den nymoderata politiken, precis som i gammelmoderaternas. Men Reinfeldt och Borg klär det gamla i ny ideologisk dräkt. Det handlar om att ”stärka arbetslinjen”. Det ska löna sig bättre att arbeta, framför allt för låg- och medelinkomsttagare, säger nymoderaterna och sänker skatter med 60 miljarder på tre år. Mest går i verkligheten till den tredjedel av svenskarna som har det bäst ställt, de får 70 procent av skattesänkningarna.

Att sänka skatten för löntagare med låga inkomster är inte fel, det är bra politik. Skatten på arbete har länge varit för hög, svenska låginkomsttagare har varit de högst beskattade i världen. Det är klokt att socialdemokraterna och Mona Sahlin nu accepterar de jobbskatteavdrag som gäller. Uppgiften framåt måste bli att skatteskalan för pensionärer och alla andra blir lika. Det återstår att se nästa vecka när s-budgeten presenteras.

Mindre välbetänkt är att lova behålla den nya, låga fastighetsskatten (med undantag för de allra dyraste mångmiljonvillorna). Fastighetsskatten hade kunnat konstrueras mer rättvis och förutsägbar, men att avstå från en god, stabil skattebas som villaskatten är korkat. Lika dumt är att lova återinföra uppskovsrätten för reavinster. Med dagens brinnande fastighets- och finanskris i medvetande borde ingen politiker föreslå åtgärder som underlättar för medborgarna att förköpa sig på hus med skyhöga lån.

Farliga skattelöften

Socialdemokraternas skattelöften så här långt före valet oroar mig för att de binder partiet vid löften som kanske inte kan hållas. Vem vet hur ekonomin ser ut hösten 2010? Då kanske en eller annan skatt måste höjas?

Problemet med alliansens skattesänkningar är inte att skatten på arbete sänkts, utan att skattekvoten, det totala skattetrycket som andel av BNP, sjunker ner mot 46 procent nästa år. Så lågt har det inte varit sedan 1960-talet och det går inte ihop i en tid när allt fler äldre snart måste försörjas av allt färre som arbetar.

Höga skatter är inget självändamål. Det trevligt med egna pengar på fickan. Men ska skatterna finansiera välfärden för oss alla, också när tillväxten i ekonomin faller, behöver skattekvoten ligga runt 50 procent. Var ska skatterna då tas?

Förtroende kan inte köpas

Bara en vecka efter regeringens löftesbudget med ofinansierade skattesänkningar för tiotals miljarder bröt finanspaniken på Wall Street ut. Här hemma drar industriföretagen i nödbromsen. Varslen om uppsägningar signalerar en djup och mer långvarig lågkonjunktur. Den slår snart också på sysselsättningen i kommunerna. Överskotten i statsbudgeten kan snabbt förbytas i underskott. Hur ska då välfärden klaras? Regeringen har lovat tillsätta en parlamentarisk utredning om vårt trygghetssystem, socialförsäkringarna. Det räcker inte. Vi behöver också en parlamentarisk utredning om hur välfärden ska finansieras – en stor skatteutredning.

Kärlek, förtroende eller röster kan inte köpas för pengar och sänkta skatter. När det stormar i världen är det trygghet i vardagen vi vill ha.

Följ ämnen i artikeln