Siffror, aningslöshet och bitande iskyla
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-05
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Statistik är det som bekant bäst att förhålla sig skeptisk till. Fredrik Reinfeldt åkte dit ordentligt i söndags. Under partiledardebatten i Agenda inskärpte statsministern gång på gång att sysselsättningen nu uppgår till 100?000 fler än vid regeringsskiftet 2006. Sedan blev han tillrättavisad av sin finansminister, Anders Borg, som ursäktade malören med ett missöde i just statistikhanteringen.
Reinfeldts framtoning som alltid insatt, kunnig och ordentligt påläst fick sig en rejäl törn. Kvar finns dock statsministerns, får man förmoda kalkylerade, gravallvar och anspänt högtidliga ton av saklighet som dock lär bli svårare att dra framtida opinionsmässiga växlar på.
Värre för Reinfeldt än själva siffersjabblet i Agendadebatten är vad det får för konsekvenser i den fortsatta valrörelsen. Påståenden om sysselsättning och jobb och förbättringar på dessa områden under det borgerliga styret möter i fortsättningen knappast någon omedelbar tilltro hos väljarna, en tvekan som oppositionen lika självklart som skadeglatt underblåser. Att nya siffror från SCB gett Reinfeldt till hälften rätt hjälper nog föga.
Något som i veckan utlöst borgerliga reflexer, och då inte enbart statistiska ryckningar, är de rödgrönas bostadspolitiska utspel. Att det råder en obalans på bostadsmarknaden i form av trångboddhet och brist på lägenheter behövs inget statistiskt finlir för att inse. Inte heller för att slå fast att denna obalans är mänskligt påfrestande och privatekonomiskt och samhällsekonomiskt nedbrytande. Den tränger ihop folk, skapar köer av hopplöshet och dyra andrahandslösningar, och blir till hinder för rörligheten på arbetsmarknaden.
Men motmedlen, om de skall vara effektiva och politiskt genomförbara? Alliansårens låt-gå-attityd har inte varit särskilt framgångsrik, milt uttryckt. En helt genomförd marknadsanpassning med total avreglering av hyresmarknaden – skrotat bruksvärde och fri hyressättning – skulle slutligen dela upp städerna socialt.
Och Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma linje med massiva investeringsstöd och ett kraftigt utökat rot-avdragsystem i syfte att få fart på lägenhetsproduktionen?
Man kan se de politiska och sociala drivkrafterna, fullt begripliga och respektabla. Men invändningarna mot ett massivt statsfinansierat bostadsförsörjningsprogram kan inte bara viftas bort. Om Riksbanken nu snabbt höjer räntorna med några procentenheter hotar ett berg av överbelåning att störta över olyckliga husägare. På 1960-, 70- och -80-talen växte en liknande bubbla, då till stor del beroende på de offentliga subventioner som pumpades in i bygg- och bostadskomplexet och gjorde fas-tighetsägare och byggherrar rika.
Ibland är det inte mycket som skiljer en blind marknad från en lojt aningslös stat.
Vintern och snön börjar bli en plåga. Människor fryser, några har ingenstans där de kan komma undan isvindarna och frosten. Hur många de är vet ingen riktigt. Det sägs att januari 2010 var den kallaste inledningen på ett år på över ett sekel. Här, däremot, kan kylig statistik förmedla visshet.