Fejkad orgasm är inte ekonomi
Alla kvinnor sägs ha gjort det. Alla män bedyrar att det aldrig någonsin har hänt dem. Frågan om fejkade orgasmer är komplicerad. Meg Ryan och Billy Crystal gjorde problemställningen berömd i filmen ”När Harry mötte Sally” 1989. Världslitteraturens första fejkade orgasm förekom däremot i Simone de Beauvoirs roman ”Mandarinerna” 1954.
Alla ni som undrat hur den ekonomiska vetenskapen kan berättiga sin egen existens (efter att ha lurat in oss i den här finanskrisen). Ni kan pusta ut.
Förra veckan presenterades ”The economics of faking ecstasy”, en ”signaleringsmodell för rationellt sex” vid ekonomiska institutionen i Atlanta.
Modellen bygger på antaganden om mänskligt beteende som inte har något att göra med mänskligt beteende. Den använder sedan onödigt krånglig matematik och kommer slutligen fram till en slutsats som inte stämmer. Med andra ord är det den typ av ekonomisk teori som folk brukade få nobelpris för. Myron Scholes och Robert Merton fick Svenska riksbankens pris till Alfred Nobels minne 1997. Ett år senare kollapsade riskfonden de drev utifrån precis de teorier som hyllats. Förlusterna hamnade runt 4,6 miljarder dollar.
För två veckor sedan samlades ett antal toppekonomer i Cambridge för att inviga ”Institute for new economic thinking”. George Soros, ekonom och finansman (känd i Sverige sedan han 1992 spekulerade mot den svenska kronan) satsar 50 miljoner dollar i institutet. Soros har under lång tid stött progressiva tankesmedjor och har nu bestämt sig för att bidra till att skapa en ny ekonomisk vetenskap. Det är inte en dag för tidigt.
Ekonomerna har i hög grad sluppit klander för finanskrisen. Vi har rasat mot de mer uppenbara skurkarna. Men giriga bankmän gillar trots allt inte att förlora pengar – så varför tog de dessa hisnande risker? De följde ekonomernas teorier. De ekonomiska vetenskapen har dessutom inte nöjt sig med våra pensionspengar, den ska in i sängkammaren också.
Förklaringen ligger i den religiösa karaktär som ekonomin har antagit. Den har fått för sig att den är en naturvetenskap. Att människors egenintresse fyller samma funktion i samhällssystemet som gravitationen gör i solsystemet. Marknadens logik av att köpa, sälja och konkurrera antas kunna förklara allt (inklusive hur vi beter oss i sängen).
Om alla människor bara agerar själviskt kommer detta att växlas upp till vad som är bäst för hela samhället. Marknaden kan spinna fram fred, frihet och förutsägbarhet av något så simpelt som våra smutsigaste känslor. En religion som kan konkurrera med katolicismen i att beröra vårt behov av rening och förlåtelse.
Ovanpå detta bygger ekonomerna komplicerad matematik. Och sprider sin människosyn: Vi är själviska, beräknande, isolerade individer. På finansmarknaderna, likväl som i armarna på den vi älskar.
”Ekonomin är medlet, målet är människans själ”, som Mrs Thatcher uttryckte saken.